Oktober blues

image

Hej alla barn, jag sitter på bussen på väg till Vasa, jag har ett första kurstillfälle i att skriva dramatik att se fram emot. Gjorde just en liten lista för att ha något att lyssna på nu eftersom jag gillar att åka kollektivtrafik, lyssna på musik, stirra ut genom fönstret och låtsas vara med i en musikvideo. Och så tänkte jag att ni kanske törstar efter låttips, så varsågoda. Min oktober. Mycket NWA pga såg Straight outta Compton för ett par veckor sen och mycket Titiyo pga fortfarande nyförälskad i hennes skiva. Slit listan med hälsan och trevlig helg.

Veckans skiva

imageEn kategori som det varit tyst om en stund men så PANG BOM kommer Titiyo ut med sin nya, svenska, megasmootha skiva. Lyssna på den nu, för ni kommer få höra mycket om den. Av mig och många andra. Så bra är den. Hade tänkt somna för nån timme sen, men ligger bara och lyssnar. Lite sådär sanslöst bra, som bara händer ibland, när man verkligen klickar med en skiva.

Powerstäda

Har en del bilder från Helsingfors jag hade tänkt blogga om idag och typ skryta lite om hur trevligt jag har haft det, men jag orkar inte riktigt just nu. Jag har i alla fall haft det väldigt trevligt och fått en massa nya intryck. Tycker Helsingfors blir trevligare för var gång jag varit där. Skönt att vara hemma också, trots att det är Flow i helgen. Är en tråkig gammal fjärt som inte trivs på festivaler, hur instagramvänliga, fullproppade med bra musik och organiserade de än är. Sori nu ba. Jag berättar om Hesa en annan gång.

Sitter för tillfället och googlar snabbstädning och gör lämpliga playlists med powerballader (bästa musiken att städa till, men det är väl internationellt känt redan). Inser att om jag hade bara börjat städa när jag började med ”researchen” hade jag varit färdig nu. I alla fall, här är mina bästa städlåtar.

Och när jag pratar städ-power i balldform så kan i glömma gubbarna, för let’s face it, det är ju inte som att gubbarna är kända för att göra nåt i hushållen. Så de förtjänar inte vara med, hejdå Meatloaf liksom. Enda männen som får vara med är Michael Jackson, eftersom MJ står över allt vad genus, kön och sexualitet heter i min bok, han är en fucking alien. Och så klart Bruce Springsteen, eftersom jag så gärna vill tro att arbetarklassens hovleverantör av anthems vet hur det är torka svetten ur pannan efter att skurat rent spisen.

Så nu är det bara att sätta igång. Och förlåt alla grannar för min stundtals tveksamma musiksmak.

Behöver lite kärlek från fel håll

Haft en riktigt bra dag annars idag men kanske lite mycket. Har haft en trevlig eftermiddag med inte mindre än två olika kaffesällskap. Men nu. Nu sitter jag här i ett hav av skor, väskor, pocketböcker, ljusstakar och Jesus-tavlor. Ska sälja på loppis och jag blir superstressad av sånt. Att organisera, prissätta, dammtorka och så. Vill bara gråta. Är dessutom omänskligt trött, har druckit fler koppar kaffe än sovit timmar i natt. Fladdrar i hjärtat och kittlar i armarna. Har börjat misstänka jag är koffeinkänsligare än vad jag vill medge eftersom jag bryter ihop varje gång jag dricker kaffe efter fem på eftermiddagen. Blir helt stirrig och dessutom underligt nedstämd.

Då är det bra Håkan Hellström finns. Ingen känner med dig som Håkan när ingen annan gör det. Ingen upphöjer din sadness till fucking poesi. Skulle så gärna tacka honom nån gång på riktigt för Känn ingen sorg-skivan. Alla andra skivor också, men alltså Känn ingen sorg för mig Göteborg. Kan inte beskriva allt jag känner inför dom tio låtarna.

Så nu skiter jag i kaoset här omkring mig, lägger mig under täcket och lyssnar på Håkan tills jag somnar. Vilket lär bli om tre timmar pga espresso i blodomloppet, men ändå. Jag var bara inte gjord för dessa dar osv osv.

Nån gång vill jag vara så rik att jag kan hyra en personlig assistent som gör sånt här åt mig. Alternativt betala Håkan Hellström för privat spelning här på Styrmansgatan.

You know I’m no good

Catzo, som har hand om musikrepubliken på torsdagar på Radio X3M har alltid kvinnliga musiker som tema, vilket är SKITSKÖNT för all media behöver av-dude-ifieras lite, inte minst vissa finlandsvenska radiokanaler :—-))). Varje onsdag brukar Catzo – eller okej, MISS GAY FINLAND 2015, som hon numera går under, posta på Facebook eller Instagram vem eller vilka hon har som tema. Så kan man önska några låtar av artisten eller så om man vill. Också idag när Amy Winehouse står på schemat. När gör hon inte det, kan man ju fråga sig, men att Amy dyker upp i min feed på Facebook just idag är ganska… ja, passande.

Jag har ett ex eller vad man ska kalla honom. En person jag hade en romantisk, om än destruktiv och idiotisk, relation med som ung och oförstörd 20-åring. Vi var av och på i ett par är, mest av men jävligt på när vi var på. Jag var ganska dödskär och såg inga problem i vår relation fastän de så här i efterhand ter sig som uppenbara. Utan att gå in på desto mera detaljer, vi lyssnade väldigt mycket på Amy Winehouse. Amy Winehouse och Ben Harper och Seu Jorge. Har en playlist på min Spotty som heter Såsom jag minns det eller nåt sånt, som jag brukar lyssna på när jag försöker försätta mig i den stämningen igen, för en del av det jag skriver på nu handlar till viss del om.. ja, Amy Winehouse-kapitlet i mitt liv.

Hur som helst, när vår gemensamma historia började rivas upp, när vi höll på att ta slut skickade han en Amy-låt åt mig. You know I’m no good. Det är kanske det ärligaste han gjorde under vår tid tillsammans. Lite senare kom Feists Let it die också. Men det är You know I’m no good som jag tänker på som vår, eller hans låt.

Det passande i att den låten kom på tal just idag är att jag så sent som igår låg och scrollade igenom bilder på honom. Och slogs av en konstigt tom känsla. Många år efter att vi ”gjorde slut” eller whatever man ska kalla det värkte det till lite när jag så honom och jag skulle säga att han  hade en slags makt över mig ganska länge efteråt. Jag ville i alla fall alltid vinna över honom, eller så där, även när jag inte ville ha honom i mitt liv ville jag att han skulle vilja ha mig i sitt liv. Såna jävla tankegångar har jag brottats med ännu i vintras typ.

10314695_10152854041999107_8090216771962068065_n

Här är lite inside-info: När den här bilden är tagen i mars i år, så har jag just pratat med honom för första gången på två år. Han har berättat att han har barn och en massa bajs. Jag är jätteupprörd och trots att vi är ute på Fäboda för att titta på norrskenet står jag mest och röker och vrålar rakt ut i havet att mitt liv måste bli bättre, så att jag kan visa upp det för honom. Jag tvingar Nikko gå igenom mina sociala medier för att se vad för ”känsla” han får av mitt liv. Jag bestämmer att från och med nu ska allt roligt vi nånsin gör dokumenteras och visas upp på Facebook. Den här bilden är väl ett led i det, lade upp den med texten late night soulsearching eller nåt. LOL. Late night hysterianfall more like it. Det här med mitt nya fantastiska liv kommer jag ihåg i cirka en vecka. Sen glöms det projektet bort och jag börjar koncentrera mig på annat i stället. Typ Beyonces garderob och jakten på den perfekta kattsanden som inte luktar.

Och så glöms han bort han med. Gradvis och obemärkt. Lite som att dra proppen ur ett badkar. Först märker du inte att vattennivån sjunker men plötsligt med ett slurp är vattnet borta och karet tomt. För igår kväll, när jag råkade se honom på Facebook kände jag som sagt ingenting. Det var slurpet i vårt badkar. De bilderna jag såg nu var bara bilder av en främling. Jag kunde inte förstå att jag nånsin delat något med honom, eller ens känt honom. Jag drogs till honom delvis för att han erbjöd något jag tyckte jag saknade i mitt liv då: äventyr och passion och framför allt drama. Jag vet inte riktigt vad som har ändrat sen mars men FY FAN VAD SKÖÖÖNT om jag inte har det jävla behovet att tillgodose längre. FY FAN VAD SKÖÖÖNT att slippa den demonen från det förflutna. FY FAN VAD SKÖÖÖNT att lyssna på Amy Winehouse för mig själv nu.

Så ja, former babe numera random dude off the street, nu vet jag att you’re no good. Eller jag vet inte, du har säkert bra egenskaper du med. Kanske är det jag som är no good. Men jag vet i alla fall att du inte är bra med mig. Du är vad du är och jag är vad jag är och vi är varandra bäst på olika håll. Tack och hej leverpastej.

Alltså förlåt för textvägg men jaja. Läser ni ända hit så wow!

Du kan lyssna på Musikrepubliken med Cat.. Eh, Miss Gay Finland 2015, på Radio X3M klockan 21.00.

Bitch better have my money

Detta är dagen, detta är dagen, bad girl Riris video till Bitch better have my money släpptes. Alltså jo, vi kan prata glorifieringen av våld, vapen och droger och i en bättre blogg och värld skulle jag säga nåt smart, men nu säger jag bara: I fucking love Rihanna. I really do. Vi tar en tyst minut och tänker på hur snygg hon är på omslaget till BBHMM.

rhi1

Ögonbrynen, örhängena, liplinern. Så här skulle jag vilja se ut på mitt bröllop. Om jag nån gång får ett piano i huvudet och vaknar upp och ba nej, jag vill gifta mig och ha ett bröllop.

rhi2

Förutom att ha sett på BBHMM-videon några gånger (och jobbat förstås) så har jag kattvaktat idag. Isidor och Tiramisu, a k a Jakobstads mest bortskämda katter (?). Jag vaktade dem så bra idag att jag somnade och vaknade med världens värsta mensvärk. Katterna gick det ingen nöd på dock, de hittade mina tofflor ganska snabbt.

 

 

 

rhi3

Mensvärken blev bättre efter två Burana, en Snickers och en Minerva som jag och Ronja hämtade från Krombi flygfält. Vänner alltså <333.

 

rhi4

Fick dessutom tuliaiset av Minerva, som kom från London. Det är tradition nu att hämta hem scrunchies åt mig från LDN, det här är andra jag fått därifrån. Plus the keychain, hellooo, hur jag är inte den?!

Så idag var en bra dag, trots mensvärk. Glömmer alltid bort mellan gångerna hur jävlig mensvärk kan vara. Och skulle mensvärk vara ett manligt problem så lovar jag att vi inte skulle sitta här med nån sketen vetedyna och må dåligt. Forskare skulle stå i sina vita rockar runt nån rykande glasbägare dygnet runt med rynkade pannor och ba HUR ska vi få fram en ännu bättre medicin?! Vi skulle ha sån där nässpray mot migrän, fast större och som du sprayar in your vajay-jay. Poff, värken borta. Men nu sitter vi här. Inte konstigt patriarkatet trycker ner en när man en gång i månaden förlorar all livslust och kraft att kämpa emot.

Nu ska jag pop mera pills och gå och lägga mig. Imorgon är det fredag!!!!!!

 

 

Litteratur- (och låt) tips

Mitt ben är utsträckt i tomheten på Volts sida av sängen. Hans lakan är redan så sommarsvala de kan bli, prasslar i all sin anemi. Det har förmodligen gått flera timmar sedan han stigit upp, också värmen har försvunnit från lakanen intill mina.

Min kompis och kurskamrat i Littskap Satu gick ju och vad Arvid Mörne-tävlingen här alldeles nyligen. Nu kan du läsa hennes mycket vinstvärdiga novell Vi varandra på hennes blogg. Tycker jag du ska göra.

Och så ser du på den här genialiska videon av Min stora sorg eller som jag brukar kalla henne – Min stora idol. Höhö. Mitt life goal no 1 är att passa i sån sval och bara-råka-va-sexig nittitalsfrisyr. Life goal no 2 är att sova och det tänker jag göra nu. Efter jobb och sex timmar, nej vänta lite högre, SEX TIMMAR!!!! i fullmäktigemöte så skulle jag lätt skippa alla future hairgoals om jag fick sovmorgon imorgon.

Första veckan semester

Och jag gör inte så mycket annat än bara är. Jag läser, städar, dricker kaffe, försöker tänka på proteinkällorna när jag lagar mat, går promenader och vaknar sju varenda morgon bara för att med ett självbelåtet leende somna om och vakna långt in på eftermiddagen. Visst hade det varit skönt med vackert sommarväder och storslagna planer, men det här hemtrevliga smattret mot plåttaket och en påtår kaffe, det är inte så dumt det heller. Ibland är det precis det man behöver.

Ja, och så lyssnar jag på Jamie XX. Massor. Nya skivan gör mig orolig, på ett riktigt bra sätt.