365 dagar Pride

Imorgon är det precis ett år sedan folk började samlas på fotbollsplanen utanför Pursisalmi. Ju närmare startskottet kom, desto mer folk kom det. Inte ens de mer vidlyftiga gissningarna på förhand vi bara hade vågat säga sinsemellan kom upp till det riktiga antalet. Det var hett, det var högljutt och det var färgglatt. Det var nervöst. Det var äntligen Pride. Vi hade visserligen startat redan dagen innan med regnbågsgudstjänst, paneldebatter, samtal och workshops, men det var ju paraden som the shit liksom.

Jag minns bara brottsstycken egentligen; den tryckande hettan, halvsmultna ansiktsfärger i regnbågsfärger, Catzos Miley Curys-tröja, min lillasyster som gick bredvid mig i paraden, gräsklipparmotorn, Marinas solhatt och någonstans i folkvimlet, balkanmusik. Och känslan när vi kom ut ur Strengbergsporten. Jag såg bara massa folk stå längs med gatorna och min första tanke var skräck. Nu får vi stryk. Men så hörde jag applåderna och hurraropen. Då började jag storgråta. Jag gick under marching for those who can’t och det lilla klistret på tejpen jag inte svettats bort löstes upp av mina tårar av rördhet och fullkomlig lycka. Det var så fint. Så. jävla. fint.

Jag vill så gärna tro att det ändrade något. Att folk fick en gemensam referenspunkt, att nån kände sig stärkt, att det hjälpte någon. Att det gjorde nån skillnad. För mig personligen gjorde det det. Jag har aldrig känt så starkt att jag står på rätt sida av en debatt, att historien kommer att beskriva oss som vinnarna och att allt jag tror på är sant. Att med kärlek, rättvisa och solidaritet kommer man nästan vart som helst.

Jag hade inte mens en enda gång under förra sommaren. Jag sov dåligt, jag fick konstiga eksem och för första gången i mitt liv akne. På lördagkvällen efter paraden och festen spydde jag som en gris flera gånger. Av utmattning, solsting och kanske lättnad. En vecka efteråt hade jag min första panikattack på flera år. Alla förberedelser och all hätsk debatt stressade sönder mig. Och jag var inte ens en av de riktigt centrala frontfigurerna. Än idag svarar jag ”aldrig i livet” om nån frågar om det blir Pride i år igen.

Det blir ingen repris i år av Jeppis Pride. Knappast nästa år heller. Men det betyder inte att kampen är över. Att det är bra nu. Det är det man gör mellan Pride-paraderna som verkligen räknas. Glöm inte det. Det är en skitsak att ordna eller gå med i en Prideparad egentligen, trots stress-syndrom och spyor.

Det är när man står upp för någon eller något en helt vanlig tisdag, det är då man gör nåt stort. När man ser till sig själv och rannsakar sina fördomar. Och gör man det, kan man fira Pride varje dag på året. Till och med i Jeppis.

(Och förresten, om jag riktigt tänker efter, trots allt, så skulle jag nog göra om det. Any day.)

Kära nästan 50 000,

medb1

kära ni som alla tagit ett par minuter ur ert liv för att skriva under det här. Jag hoppas ni orkar ge ännu ett par minuter ur ert liv och förklara lite saker för mig. Jag är inte arg, jag är bara orolig för er. Hur mår ni egentligen? Vilka trauman har ni tvingats igenom för att få en sån svag tro på äktenskapet, kanske till och med på ert eget? För det måste ju vara det, ni måste ju tvivla så på ert eget äktenskap att ni ser hela den här grejen att andra skulle få ingå det samma som ett hot. Jag förstår kanske inte rädslan helt och hållet, men jag tänker att ni bara missförstått något. Så jag ska försöka hjälpa er. Jag ska försöka förklara.

Tänk er att kärlek, och äktenskap är en dryck. En skitgod, kanske lite kolsyrad dryck som smakar bär. Ni kanske tänker att den drycken bara finns i en begränsad mängd, typ en hink. Och ni kanske tänker att om ni delar ut små skopor åt andra som är törstiga, så att andra får ta del av den här supergoda drycken, så kommer det ta slut. Hinken kommer gapa tom. Jag fattar att det är ett mardrömsscenario, klart man vill ha den drycken för sig själv då. Men vet ni, ni kan pusta ut.

Den där drycken, äktenskapet, kärleken är oändlig. Den är inte en hink, inte en tunna, inte ens en pool att simma längder i.  Den är som ett hav. Så även om ni skopar big ass skopor åt alla som vill ha, så kommer ni inte märka nån skillnad. Ni behöver inte vara rädda. Drycken tar inte slut. Ert äktenskap betyder inte mindre fast andra ingår ett. Det ändrar inte er kärlek. Det är lite samma sak med Finland. Finland tar inte heller slut fast man delar med sig åt andra, men okej det är en annan sak, men jag tänkte bara att en konstig åsikt brukar ibland gå hand i hand med en annan. Men okej, äktenskapet. Det är en aldrig sinande källa för kolsyrad bärdryck. Faktiskt, så skulle det inte förvåna mig om det är som alla andra saker man blir lycklig av, att det blir större ju fler man delar det med.

Och när vi har rett ut det, så kan jag inte se några andra orsaker att skriva under trams som det här. Kärleken och äktenskapet räcker och blir över åt alla och vem är ni att förvägra nån något som inte skadar någon, inte hotar något, inte ändrar något annat, än att två skitkära människor får säga ja åt varandra.

Och tycker ni fortfarande det är fel, så ursäkta om jag blir lite fräck då, men då är ni inget annat än snåla människor.

On another note…

1399753_10154926327235601_7338985458221121953_o

Jag hoppas de nio som röstade emot förslaget i lagutskottet får diarré lagom till helgen och mår jättedåligt och svimmar på toaletten när de skiter för fjortonde gången den natten, men blir friska nog att gå till jobbet på måndag men har ingen aptit hela veckan, fast de har lyxvecka i matsalen på regeringshuset. Sen hoppas jag att den folkvalda riksdagen lyssnar på folket och röstar mot lagutskottets förslag nästa vecka. För ni vet, det kommer bara att komma upp igen.

Tack för mig.

 

Veckans skiva

Beatrice-Eli-Die-Another-Day-2014-1200x1200

Den här senaste månaden har jag lidit av följande; mördar-mensvärk, ryggskott, ögoninflammation och nu då – post-visdomstandsutdragningsvärk. Börjar bli trött på att skriva om olika krämpor jag har, men jag har inte så mycket annat att skriva än att jag har jätteont i käften. Drog alltså ut två visdomständer i tisdags och det är inte så roligt som en kunde tro. Så idag skriver jag inget om min kropp utan idag utnämner jag Beatrice Elis brand spanking new skiva Die Another Day till veckens skiva. FÖRSTÅS. Hon är så jävla bra, känns som att jag väntat på den här skivan i evigheter (men i verkligheten är det bara två år, sen hennes EP kom). Gillar du pop, gillar du feminism och gillar du.. typ.. jag vet inte, ööh,  LIVET så gillar du den här skivan.

Ikväll är det premiärträff för vår nya HBTQI-ungdomsgrupp här i nejden. Om du är, eller känner nån som är, typ tonåring, identiferar sig HBTQI-igt och vill träffa likasinnade och sådär, kom ikväll! Klockan 18:00 på After Eight, Storgatan 6, Jakobstad, Österbotten, Finland, Världen, Universum.

Nu ska jag gå och köpa mera värkmedicin. För.. Ja. Ni vet.

 

Alla vilda

stenberg2-jpg

Förutom att vara på en helt underbar LittSkap-helg i Åbo såg jag också en helt underbar dokumentär i helgen, Alla vilda om nyss bortgångna Birgitta Stenberg. Kan inte rekommendera den varmt nog, är nu så pass Birgitta-frälst att jag ska ta mig en sväng till bibban för att låna hem nån av hennes böcker. Dessutom är det september-start och officiellt höst, så boksuget är större än normalt. Och så ska jag söka stickmönster för vinterns handarbetsprojekt – sticka en tröja. Har tröttnat på att bara sticka sockor och vantar, de utmanar mig inte längre. Så nu ska jag övervinna mitt bristande tålamod och göra nåt större. Bibba eller inte, stickmönster or not, Alla vilda ser ni en månad ännu på SVT Play. Varsågoda.

Kakburken

Om ni inte har annat för er idag – och varför skulle ni ha det – så tycker jag ni ska klicka er in på SRs hemsida och lyssna på min husgudinnas Kakan Hermanssons sommarprat från i fredags. Hon är så bra. Hon är så bra, så bra, så bra. Blir så glad av att hon finns. Sen tycker jag ni kan lyssna på Athena Farrokzhad också, förstås. Smarta brudar med sunda värderingar som får komma till tals – det gör mig glad. Tyvärr händer det ju alldeles för sällan – alltså, smarta brudar med sunda värderingar finns det ju gott om – men att de får komma till tals, det är inte självklart. Så kom ihåg att lyssna när de gör det.

PEACE OUT!
xx

PS Fick världens finaste mejl av en läsare (kan inte använda det uttrycket mer i år, det stiger mig åt huvudet, ”en läsare”, fniss) idag som helt gjorde min dag. Tack!!!

Busy, busy bee

Jag vet att jag alltid säger att jag är sketaupptagen – men jag överdriver inte den här gången. Jag har en modeshow, ett föreningstorg, en bandkväll och ett fullmäktigemöte ännu den här veckan, plus att Jeppis Pride-planeringen nu har lagt i högsta växeln. Plus 30 grader och pollen på jobbet. Känner mig levande, jävligt levande. Bloggningen blir ju lite sporadisk, men bear with me. Det blir bättre. Så länge, här är Jeppis Pride officiella SUPERSNYGGA logga (som är designad av Daniela Holm):

1415453_10152362447286391_942423456166205171_o

Och trycker ni HÄR så kommer ni till After Eights nyaste sommarlista, som är specialgjord (av mig, hehe) för att funka till både spontan dans för att man är glad över värmen och som soundtrack till those lazy days när man bara vill sit on that porch sippin’ sum ice tea. Lyssna nu, thank me later.

OCH! Ett meddelande förresten (på båda språken, a first time för Blejk, Fejt & Fab):

Nu kan Du nominera din egen kandidat till Träskon! Träskon delas ut av Daniel Fagerholm under Jeppis Pride 2014 och är formgiven av Heidi Wikar. Träskon ges till en person, ett företag, en förening eller organisation som stått upp och kämpat för LHBTQ-rättigheter i Österbotten. Nominera Din kandidat före 30:e juni till jeppispride@gmail.com.

Nyt voit nimetä oman ehdokkaasi Puukengän saajaksi! Puukenkä-palkinnon jakaa Daniel Fagerholm Jeppis Priden 2014 aikana. Palkinnon on muotoillut Heidi Wikar. Se myönnetään henkilölle, yritykselle, järjestölle tai muulle yhteisölle, joka on kamppaillut LHBTQ-henkilöiden oikeuksien puolesta Pohjanmaalla. Ilmoita ehdokkaasi ennen 30.6. osoitteeseen jeppispride@gmail.com.

Over and out.

Gott & blandat

IMG_2661

I helgen läste jag också den här boken, Klartext (med alla respekt). Det är en antologi om sexualitet och kön och min  min fantastiska kompis Netti medverkar i den. Jag vill rekommendera den åt alla, hbtq- och könsfrågor är tyvärr fortfarande något som behöver uppmärksammas, och inte något en ska skämta bort (erhm, erhm, Svenska Yles jävligt osmakliga april-skämt som Linnea har skrivit sjukt bra om HÄR). Boken finns på finska och svenska och kan köpas t ex på Adlibris, i alla fall på finska.

IMG_2662

Boken läste jag till stor del på bryggan vid Gamla Hamn. I solnedgången. Där sitter jag ofta och läser. April, april. Jag sitter typ aldrig och läser där, speciellt inte i fucking solneeedgången, men råkade vara där i fredags p g a Dating School-filminspelning. Det var vackert, men kallt som röven när solen gick ner.

IMG_2663

Obligatorisk mina fötter nära vatten-bild.

IMG_2672

Det har pågått nån våga-visa-sig-utan-smink-kampanj på min Facebookfeed de senaste veckorna. Så här ser jag ut, när jag just har tvättat bort allt smink. Inte världens snyggaste, men inte världens fulaste heller. Plus för tvål i ögat-röda nyansen i ögonen.

IMG_2676

Igår blev det oplanerad måndagslyx i form av tidningar. HQ med fru kom hem från Berlin och hade i vanlig ordning köpt hem tyska InStyle åt mig, plus en massa Berlin-tidningar. Dessutom damp första numret av min Astra-prenumeration ner på hallgolvet igår, så eftermiddagen och kvällen tillbringades i sängen med dessa babies. Sen tog jag en powernap i några timmar som till slut gled in i nattsömn, jag var som klubbad. Misstänker pollenallergi.

Här är förresten trailen till Dating School-filmen. Vi har premiärvisning här på After Eight på fredag klockan 19:00, så kom hit då! Efteråt spelar Iisa, som ni också kan se på Flow i sommar. Fast här på AE är hon gratis att se. Kom, kom.

IMG_2609

Här är hon (Iisa alltså) på min WC-dörr också. Det turkosa gick så bra ihop med min badrumsmatta så jag snodde hem en affisch från jobbet.

Klart slut,
nu ska jag ut (i solen).