Vad skrattade du senast högt åt?

I don’t know about you men jag har alltid tyckt att folk som skrattar högt åt tv och serier är lite… konstiga. Visst det är kul, men sällan, sällan skrattar jag så det hörs överhuvudtaget. Och om jag mot förmodan gör det så är det aldrig ett riktigt skratt, utan mer ett frust och kanske ett godmodigt rusk på huvudet; ”ja, se den där Chandler” typ.

Men ibland så händer det att jag faktiskt bokstavligen skrattar åt tv. Som när jag såg det här i helgen och skrattade riktigt högt och hjärtligt, spolade tillbaka, kollade igen och skrattade högt (kanske inte lika hjärtligt den här gången men whatevz) igen. I give you… Liz Lemon.

När du nu återhämtat dig från skrattattacken jag räknar med att du fick (om inte – vad är det för fel på dig?!) har jag nu två frågor. Är DU en sån som skrattar högt, även när är ensam? I så fall hej då, oops, hade bara en fråga åt dig. Och om inte – ge mig ett klipp som fått dig att skratta högt! Låt oss tillsammans skratta bort alla bekymmer! LOL, nej, skämta ba, vad du än gör – trä INTE ett skratt på ett snöre, forcerad glättighet är det värsta som finns.

(Ibland när jag säger såna här saker som att det vore dödsfakta så önskar jag att jag hade tillgång till en gif som skulle visa nån som stämplade ett papper med ett stort rött TRUTH. För det är så det känns.)

Annonser

Helgtips

imageMitt tips inför helgen är att se dokumentären Iris på Netflix, som handlar om Iris Apfel. Om du är det minsta intresserad av kläder, kulturhistoria eller gamla tanter så måste du nästan se den.

Jag tänkte hänga på Netflix och i sängen resten av helgen. Mår halvdåligt och är slutkörd efter en vecka av krassel i kroppen och jobb, så jag ställde in mina planer på skrivhelg. Det kan vara mitt andra, inofficiella helgtips; det är helt okej att göra ingenting.

Saker jag ätit

Jag försökte gå igenom mina bilder från den här veckan nyss, för att se vad jag gjort och vad jag kunde rapportera om. Det verkar som jag mest har ätit under den här semestern, vilket är fine by me, för jag kan inte komma på mänga andra aktiviteter jag hellre skulle göra. Jag har ätit…

mat2

… pizza, idag faktiskt. Logistiken var emot oss så vi åkte inte till Vasa för Meillä on unelma-picknicken. Hade en liten egen unelma-picknick i Skolparken istället med hämtpizza. Rekommenderar btw INTE pizzan med amerikansk paj-degstängerna. Alldeles för, tja, degigt.

mat3

Igår köpte jag och Nikko ett våffeljärn vilket så klart resulterade i våfflor. Ska ta tillfället i akt och en gång för alla säga: NEJ, jag och Nikko är inte ihop (av uppenbara orsaker). JA vi köper hushållsprylar tillsammans. Frågor på det?

Om nu nån Arabia-nörd läser det här och ba åååh, vilken fin kanna där i bakgrunden så kan jag berätta att den köpte jag i Seinöjoki i torsdags för spottstyver. Den är lite sprucken, men det stör mig icke. Jag brukar annars försöka hålla mig borta från Arabia-porslinet på loppisar, jag ser med förtjusning fram emot är luften går ur loppis-porslinsbubblan och folk slutar försöka sälja en tallrik för 25 euro. Seinäjoki är hur som helst en mycket bra loppisstad jag kan rekommendera. Fyndade både det ena (Nike-sneakers) och det andra (gipshäst).

mat4

Jag har ätit röjka sik. OM jag blir dömd till döden och får välja en sista måltid i livet så ligger röjka sik, knäckebröd och potatissallad bra till. En kaffe och cigg på det och de får skjuta mig.

mat5

Jag har ätit vårrullar.

mat6

Jag har plockat och ätit blåbär. Bl a som våffel-accessoar.

mat1

Tack och lov har jag fortsatt att ägna mig åt nattliga simturer (och photoshoots) för annars skulle jag väl ha jäst ihjäl mig av all mat. Måtta med allt (lol, so not my motto). Här är jag med Sonia, the queen of selfies. Jackan jag har på sig, en bombarmodell i rosalila satin är också från loppis i Seinäjoki. Mascaran som rinner längs mina kinder är Lancôme Grandiose. Den är skitbra, men inte vattenfast.

turdfloor

 

Jag och Nikko ska släppa mixtape och det ska se ut så här. Det här kan också kvalificera sig som dagens outfit-bild. Jacka – loppis, TLC – Asos, Kjol – H&M tror jag, badtofflor – Adidas och plastpåse – loppis. Hörde jag swag?

 

 

Bridges-of-Madison-County-1995

Och igår kväll såg jag förresten Brorarna i Madison County för första gången på flera år. OMG WTF LOL shit den filmen är bra alltså!!! Helt sjukt. Jag är sån skåpromantiker, jag brukar inte vilja kännas vid det för det är ju inte så snyggt alla gånger, men åååh. Om nån minut av mitt liv vore så romantisk som Broarna är, så vore jag nöjd. Och Meryl Streep. Och Clintan. Nej, alltså fy, jag börjar gråta igen när jag tänker på det. Se den snälla ni, om ni inte redan sett den. Ledord: romantik, midwest, sextiotal via nittiotalsögon, bästa. filmen. någonsin. Ni kan också läsa den som bok, men då får ni ju inte Meryl-upplevelsen.

Det får vara allt från filmavdelningen. Nästa vecka åker jag ner till Helsingfors för att insupa kultur och umgås med vänner. Tror det blir minst lika bra som denna vecka har varit.

Till sist ett meddelande från våra sponsorer:

mat8

Lista på saker jag ska göra idag:

1. äta pizza.
2. tvätta bort gårdagens smink
3. drick cokis

Nothing less, nothing more. Eller jo, se ett par avsnitt av BBCs Africa. Inget är så gött för öronen som David Attenborough som berättar om nån giraffs lunchvanor. Tack vare den här serien har jag också en ny favoritfågel;

träso

The unique and majestic… shoebill *gör min bästa Attenborugh-imitation*. Eller träskonäbb som den heter på svenska. De är som en friggin dinosaurie, vilket så klart gör att jag älskar den. Africa finns på Netflix, förstås. Nu ska jag get back to my to do-list.

Tusen år till julafton

image.php

Eftersom den här sommaren suger vädervis so far (fast idag verkar det ju faktiskt bli liiite bättre), kan man ju lika gärna börja sukta efter julen. Och jag är ingen som suktar efter julen, men i år så kan jag knappt vänta tills december. Allt p g a Lotta Lundgren, den lilla pralinen. Jag ÄLSKAR Historieätarna. Och Landet Brunsås. Eller okej, jag kunde bitchslappa Eric Haag any day, men Lotta. Alltså, åh, Lotta… Hon är allt jag skulle vilja vara. Förutom köttätare och ihop med Eric fucking Haag, men ja, ni vet.

Hur som helst, i år gör Historieätarna julkalendern för SVT!!! Fatta, 24 luckor Lotta. Det blir nåt det.
Men okej, sommar först nu då.

Säsong tre, äntligen!

11292848_10153063040104107_589287142_n11117441_10153063040139107_2057408449_n
11356323_10153063040109107_1327367611_n11121315_10153063042229107_1969263888_n

Nu har jag jobbat klart för idag och I’m getting ready för helgens händelse nummer ett – inte prinsbröllop, men hej grattis till dom två – Orange is the New Black säsong 3-marathon!!! Där av temaenlig krigsmålning. Netflix släppte det idag och vet du inte vad OITNB är för nåt tycker jag 1. synd om dig 2. du ska kolla upp det.

Läppstiftet är från Make Up Store i färgen Dare. Det var mitt favoritläppstift för typ två år sen. Nu använder jag det bara på högtidliga tillfällen, som fredag eftermiddag i kontoret.
Peace out!

Känn ingen sorg

ba_ttrebil

Jag är ju sent ute med det mesta, för jag orkar och hinner sällan hålla mig uppdaterad. Känn ingen sorg, som är baserad på husguden Håkan Hellströms musik och texter, har varit på min to watch-lista i typ två år och igår, äntligen, såg jag den! Och jag älskade den. Så klart att jag älskade den. Jag älskade den romantiska bilden av Göteborg, jag älskade Tomas von Brömssen som farfarn, jag älskade kläderna, jag älskade Håkans cameo och jag älskade det mesta annat i den.Jag vet inte om jag hade älskat den lika hårt om jag inte hade så starka känslor förknippade med Håkans låtar, men jag hade nog gillat den i alla fall.

Håkan var ju allt för mig som 13-åring, jag samlade på minsta lilla utklipp jag kom över, hörde på Känn ingen sorg-skivan på repeat hela sjuan och åttan igenom, hamnade i slagsmål med en kille på min klass som sa att Håkan var dålig och fulgrät när jag såg honom (därför hånar jag aldrig beliebers eller andra fans, för jag vet hur det är) på scen första gången. Det var på Sofiero i Helsingborg och jag var där med mamma, som skämdes över mig. Sen dess har Håkan alltid hängt med. På senare tid så har jag börjat lyssna mycket på Känn ingen sorg-skivan igen, för det känns som att den öppnat sig för mig på ett helt annat sätt, när jag är 27 och lika gammal som Håkan var då. Gråter alltid lite till Nu kan du få mig så lätt, kanske en av världens topp tre bästa låtar.  Man ba JA HÅKAN, precis så här är det.

Tror det är rätt många i min ålder som har håkan att tacka för mycket, det känns som att han är en rtist som betytt mycket för många. Men filmen, ja.

769a1fba8d23f3c487727647e6527e8c
94061961618a9cd506b2e934f39e254d
2231a58e0af6285f5494dd16d4c30264

771b150f10c6baa01f0240e2b7e585bc

Filmen handlar om Pål, Johnny och Lena. Och Prinsessan Eva i nylackerade skor förstås. Pål vill göra musik men lider av scenskräck och tvångstankar och Johnny bara ÄR , så där jättefint dekadent och trasig och glamorös. Jag gillade att han killen från Torka aldrig tårar… som spelar Pål har härmat både kroppsspråk och sättet att prata av Håkan himself och jag ÄLSKAR Johnny förstås, män med silkesskjortor och örhängen = bra. Lena är lite tråkig känner jag men okej då, det behövs väl nån motvikt. Prinsessan Eva är ytterst osympatisk och dessutom väldigt snyggt klädd, så henne gillar man ju. Jag är svag för diviga kvinnor på film och tv.

Det här är ingen Mamma Mia-typ av musikal, alltså no offence Meryl Streep, men den filmen ligger några kilometer söder om Känn ingen sorg på kvalitetstermometern. Känn ingen sorg är en riktigt bra film helt enkelt. Med ett jävla bra soundtrack <3.

Ska vi avsluta med världens roligaste klipp? Klart vi ska! När Håkan var med i Skavlan förra året. Så jävla roligt.