Ugh.

Här på bloggen har det rått stiltje i snart en vecka, men det har sin högst naturliga förklaring. Jag blev däckad av monstermensen from hell. När jag inte varit illamående och paralyserad av smärta och mensvärk, har jag varit illamående och zombiefierad av receptbelagda smärtstillande. Jag har även förlorat så mycket blod att det är ett under att jag går rakt. Min mensvärk har blivit bättre med åren (har t ex inte svimmat på ett par år) och nu för tiden är jag ibland nästan normalfungerande även under mensen, vilket var helt otänkbart som tonåring. Men så ibland, som en fläkt från svunna tider, blir jag lamslagen av min egen kropp.

Men nu är jag ute på andra sidan. Hej världen, jag har saknat dig.

Annonser

Lista nummer femtioelva

Hej hallå bloggen. I söndags hittade jag följande lista på Malins blogg och idag kom jag äntligen mig för att fylla i den. Eftersom Nikko ligger i min soffa och vill umgås lät jag honom svara på frågorna om mig också. Bloggen framför allt, lol. Det blev inte så jätteroliga svar men så här får det lilla svinet känna sig delaktig i alla fall. Jag vill bara förvarna om att Nikko har en bild av mig som folkskygg och hatisk och det stämmer bara till 50 procent. Orsaken att han anser mig vara sån är att han själv är så förbannat social och glad hela tiden.

Vad behöver du mest just nu? En miljon på banken. Nej, jag vet inte. Jag behöver faktiskt inte så mycket. Är till nyfärgad + klippt. Jag vill ha en massa saker, men behöver? Mer tid, mer tålamod kanske. Nikkos svar: pili. Eller en god själ.

Vad tror folk om dig? Haha, jag vet inte. Tror eventuellt att folk tror jag är bitchigare än vad jag är. Eller såna kommentarer har förekommit, typ ”jag  var rädd för dig innan jag lärde känna dig, du har sånt bitchface”. Jag tycker det är ganska roligt. Jag är också, i vissa situationer, ganska bitchig. Har t ex inget som helst tålamod med fulla män på krogen, snäser av ganska snabbt. Har också svårt för folk som är oartiga eller slickar uppåt och sparkar neråt. Kan bli oerhört irriterad på sånt och är inte alltid bra på att dölja det. Jag är bara några år ifrån att hötta med näven åt kids på stan när de cyklar för snabbt förbi mig. Nikkos svar: att du är en trevlig person. De skulle bara veta.

Vad får du oftast komplimanger för? Att jag är rolig och att nån tycker om det jag skrivit. Men oftast för att jag är rolig tror jag. Nikkos svar: din humor.

Brukar du skratta för dig själv? Skrattar, gråter, pratar, ropar, mumlar. Jag är min egen BFF. Nikkos svar: nåjo, om du ser elaka kommentarer om folk.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS? ”Ingenting å kova att träff mänscjh”. Är inte helt säker på innebörden jag heller, så fråga inte är ni snälla. Nikkos svar: sku jag vilja veta också.

Nästa mål i ditt liv? Hitta en fungerande balans mellan mitt jobb och mitt skrivande. Och alla andra saker jag vill göra. Och vara med Pär mer så klart. Nikkos svar: att få färdigt din bok. Eller att ha den största fjärten av oss alla. (Här börjar jag skönja ett visst ointresse från Nikkos sida, känns inte som att han tar det seriöst längre).

Hur svarar du i mobilen? Ellen, zup, hej eller reveee (bara med Heidi). Nikkos svar: du svarar nog bara hej, men avslutar samtalen med ”bajs”.

Antal timmar sömn inatt? Ungefär sju. Nikkos svar: för lite antagligen.

Brukar du komma i tid? Jag är väl inte direkt känd för det. Har blivit lite bättre på det i alla fall. Nikkos svar: allt som oftast, förutom ibland.

När mår du bra? När jag känner att jag gjort något vettigt och roligt. När vardagen flyter på och känns innehållsrik på ett ganska stillsamt sätt. Och så får det gärna vara lite ordning på saker och ting. Nikkos svar: när du inte ser människor.

Vanligaste färgen på dina kläder? Svart och grått. Nikkos svar: Gråskaligt och ibland jättefärgglatt.

Favoritdryck på morgonen? Kaffe!!! Nikkos svar: piimä?

När brukar du oftast gå och lägga dig? Vardagar mellan 21 och 00, helger lite senare. Behöver rätt mycket sömn. Nikkos svar: när jag har gått hem.

Är du blyg? Nej, väldigt sällan. Jag var betydligt blygare och socialt obekväm som barn och jag bär med mig den sidan ännu, jag har ganska låg tröskel för vad jag tycker är pinsamt på ett sätt. Och om det är något som verkligen betyder nåt så blir jag skitnervös. Tycker det är sjukt jobbigt att läsa upp sin egen text inför folk, men har inga problem med att typ… Ja men, sjunga karaoke. För det är något jag vet jag inte är bra på och inte har nån ambition att bli bra på heller. Eller äh, jag vet inte, nej, jag är inte blyg. Nikkos svar: *hånfullt skratt* nej. Inte blyg, men lite reserverad pga ditt människohat.

Det kom ett paket

Jag fick ett AdLibris-presentkort av min kusin och hennes pojkvän till födelsedagen – tack! – och igår fick jag äntligen böckerna jag beställde.

image

Skulle egentligen mest köpa Jonas Hassen Khemiris nya, som jag sett fram emot en livstid typ. Meeen, min vana trogen slank det ner några pockets i köpvagnen. En ny Glaskupan, eftersom jag gav mitt förra ex till Quynh i somras efter att han tjatat en vecka (och lovat mig tofu som tack), de två uppföljarna till Att föda ett barn och så två inte så vilda wildcards.

image

Kolla vad fina! Älskar de här små klassikerpocket-serierna om fyra Albert Bonniers ger ut (Glaskupan ingår i deras feministklassiker-serie förresten) och de här två ingår i arbetarlitteratur-serien. Alla serier är skitsnygga, man köper dem lika mycket för pärmen som för innehållet.

Hur som helst – new books yay!

Veckans skiva

imageEn kategori som det varit tyst om en stund men så PANG BOM kommer Titiyo ut med sin nya, svenska, megasmootha skiva. Lyssna på den nu, för ni kommer få höra mycket om den. Av mig och många andra. Så bra är den. Hade tänkt somna för nån timme sen, men ligger bara och lyssnar. Lite sådär sanslöst bra, som bara händer ibland, när man verkligen klickar med en skiva.

Saker, saker

image

Hej och hallå. Ville bara visa lite grejer jag köpt på senast. Den här affischen med sjömännen och deras lilla skeppskatt (som knappt syns men den är där i mitten) är från stadsmuséet. Fast jag har inte köpt den, jag fick den av Minerva, efter att jag uttryckt beundran inför den.

image

Jag och Pär blev med plättpanna förra veckan. Den uppmärksamma läsaren kanske minns att jag köpte ett våffeljärn med en annan man (Nikko) i somras, men jag kan berätta att jag tycker man behöver både plättpanna, våffeljärn och flera olikaxmän i livet. Hur som helst, nu kan jag äntligen steka miniplättar! Och ännu bättre – äta miniplättar. Vi kom överens om att det är mycket roligare att äta små plättar än stora.

image

Lite grönväxter jag köpte efter att ha konstaterat att åtminstone tre av mina tidigare krukväxter nu måste räknas som kliniskt döda. Så hej aloe vera, elefantöron (man håller väl koll på trendväxterna i bloggvärlden) och en skitfin kaktus. Hoppas de lever en stund i alla fall.

image

Loppisfyndade Adidas-sneakers, känns och ser ganska oanvända ut och kom in i mitt liv igår för två usliga euro. Jag har lite halvhjärtat sökt efter ett par helsvarta, enkla sneakers så blev ganska lycklig när jag hittade de här igår.

Ja, det var väl det. Annars har jag fortfarande Cari från Pittsburgh här på besök. Vi pratar mest kulturskillnader och äter goda saker. Det är fint.

<3

Jag har haft the boyfriend på besök denna vecka, han åkte idag. Grät som en gris både igår kväll och idag. Ligger i sängen och borde sova, för jag ska jobba om en handfull timmar. Men lakanen luktar som honom och det värker i halsen, i hjärtat, i magen när jag tänker på att jag inte kommer se honom före sena december. Och sen får jag dåligt samvete för det är bara att åka precis som vi vill över landsgränserna (så mycket plånboken tillåter) och ingen bygger mänskliga murar gentemot en vit kille från Blekinge. Och jag intalar mig själv att jag är förbannat lyckligt lottad. Ville någon av oss flytta vore det bara att flytta och i andra postlådor dimper avslag från Migrationsverket ner. Det kunde vara värre. Det ÄR värre för många.

Jag är hemskt tacksam. Jag är också hemskt kär. Och mest av allt är jag tacksam att jag är kär i en människa som bara fungerar som en fittigt stor bonus, det känns inte som jag ger upp något när jag är med honom. Jag behöver inte kompromissa med något jag tror på eller tycker om. Det enda jag gett upp är batterierna i köksklockan, för den tickar för högt för hans smak.

Och så är han fin. Visslar Internationalen när han diskar. Och han diskar. Drar ordvitser i tid och otid. Han gillar katterna, speciellt Viola. Han är genuint intresserad av andra människor. Han lyssnar massor på radio. Han har bra smak, i allt. Han skickar länkar till artiklar han tror jag skulle vara intresserad av och han tror nästan alltid rätt. Och han säger att om han vinner på Stryktipset så ska jag få pengar så jag kan skriva på heltid.

Ja, jag vet inte. Ville kanske mest skriva av mig för jag ligger här och saknar. Och längtar. Och bubblar. Lovar dock sluta spy gullighetsgalla över internet, kära människor är fan det mest irriterande som finns. Men nu vet ni. Och imorgon är jag arg igen, promise.

PS Vi såg Straight outta Compton i fredags. SE DEN och fatta varför jag älskar hiphop. Så jävla fet film.

Helgtips

imageMitt tips inför helgen är att se dokumentären Iris på Netflix, som handlar om Iris Apfel. Om du är det minsta intresserad av kläder, kulturhistoria eller gamla tanter så måste du nästan se den.

Jag tänkte hänga på Netflix och i sängen resten av helgen. Mår halvdåligt och är slutkörd efter en vecka av krassel i kroppen och jobb, så jag ställde in mina planer på skrivhelg. Det kan vara mitt andra, inofficiella helgtips; det är helt okej att göra ingenting.