Allt jag inte minns (för att jag inte sovit på hundra år)

Ibland i perioder, när jag är stressad eller orolig, lider jag av sömnsvårigheter. Kanske ingen skräll, för vilken nutidsmänniska gör inte det, men just nu är jag mitt inne i en sån period och när man är kallsvettig av trötthet är det svårt att inte känna sig unik.

Oftast tar det sig uttryck i att jag vaknar i vargtimmen och inte kan somna om. Ibland är det mardrömmar och sömnparalyser. De här perioderna har sällan pågått längre än ett par veckor, så de brukar sällan hinna påverka mig så där jättemycket. Värsta som brukar hända är att jag försover mig, vilket jag hatar, men som jag lärt mig ta som en indikator att jag borde ta det lugnt en tid.

Den här gången har jag inte kunnat somna om kvällarna, vilket är lite ovanligare. Det var ett under att jag inte bara däckade av ren och skär utmattning igår kväll efter ett par nätter med två timmars sömn, jag kunde liksom känna hur sömnbristen rev och slet i kroppen. Min kropp skriker efter sömn, men huvudet går på högvarv. Så jävla onödigt/obehagligt/irriterande. Jag har bestämt att i natt s k a jag sova, om så jag ska slå mig själv medvetslös. Bra anti-tips: se sömn som en prestation och stressa upp dig när du inte får tag i den 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂

I natt förde min insomnia i alla fall något gott med sig, jag plockade äntligen upp Allt jag inte minns från nattduksbordet och läste den.

image

Alltså. Alltså. ALLTSÅ!!!!

Ni måste nästan läsa den, den är så proppfylld med fina formuleringar och lakoniska på pricken-beskrivningar att jag nästan blir arg. Det är en otroligt vacker berättelse om vänskap och kärlek SAMTIDIGT som det är en skarp samhällsskildring SAMTIDIGT som det är fascinerande essä om minnen och vilken otillförlitlig (eller?) berättare ens eget minne är SAMTIDIGT som den är så där sjukt opretentiöst poetisk SAMTIDIGT som det är en sorgesång över en död vän. M a o ALLT som är bra i en och samma bok.

Jonas Hassen Khemiri är den typ av favoritförfattare som får mig att känna mig som en hormonstinn bibliotekarie med igenimmade glasögon, för jag vill bara stanna folk på gatan och trycka hans böcker i händerna på främlingar och berört viska fram ”den här kommer ändra ditt liv”. Ibland tror jag att orsaken till att jag överhuvudtaget skriver är för att avståndet mellan mig och Jonas ska krympa så att vi en dag kunde dricka en öl som (vågar inte skriva vänner) kollegor och prata om världen. JAG BJUDER, JONAS.

Så läs den är ni snälla. Eller så viftar ni bort min entusiasm som en sömnberövad galnings desillusionerade skitprat. Det är heeelt förståeligt. Mvh sleep free since 93.

Annonser

4 thoughts on “Allt jag inte minns (för att jag inte sovit på hundra år)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s