Helgen

Helgen har, av uppenbara orsaker, varit ganska lugn. I fredags gick jag i kyrkan (!!!) och lyssnade på/sjöng med i De vackraste julsångerna. Jag är inte så kyrklig annars pga saknar gudstro och religion men är svag för a) psalmer och samsång b) kyrklig inredning (lutherska är rätt tråkig men ok) och c) gemenskap och välgörenhet. Grät när alla sjöng Giv mig ej glans. Är så jävla blödig.

image

Sen tittade jag och katterna på På spåret och Skavlan.

I lördags förmiddags var jag på gym (!!!) vilket är nästan mer sensationellt än att jag var i kyrkan. Det var ganska najs och gjorde mig mer hungrig för kvällens höjdpunkt – julmiddag i Larsmo. Jag kommer ju fira jul i Sverige i år och Julia fyller idag och Lina fyllde förra veckan (grattis!!!) så vi hade många orsaker att samlas och äta. Och vi åt. Vill inte se morotslåda på… Typ en vecka, hehe.

image

Sen spelade vi pidro i cirka fem timmar. Jag har nyligen lärt mig detta fantastiska spel och jag kommer inte ihåg vad jag gjorde före detta.

image

Och så har jag julpyntat. Eller, jag har plockat fram denna tomte, en röd ljusslinga i fönstret och en amerikansk julgransprydnad i form av en glittrig snögubbe som Cari skickat åt mig. Tror det får räcka för i år. Men jag gillar när folk har ljus i fönstren av olika slag. Det är trösterikt och hoppfullt på nåt sätt. Älskar att vara ute och gå och känna minusgrader i kinderna och se ljus i fönstren. Det gjorde jag nyss faktiskt. Fast jag lyssnade på P3 dokumentär om Fallet Thomas Quick, så riktigt behaglig stämning kom jag inte riktigt i.

Före det hjälpte jag Ellu flytta. Men det orkar jag inte skriva om desto mer för let’s face it – det är en sån grej man gör för att man älskar sina vänner, inte för att det är kul. För det är det inte.

Annonser

Nån rubrik som inte är en ordvits

Tisdan kom och gick, jag vet vad jag har, jag vet vad jag inte har. Jag kommer överleva även detta och nu pratar vi inte mer om det på denna plattform. Det är inget farligt och ingen behöver oroa sig OBS OBS. Det är lite svårt med sånt här för jag lägger ofta nån slags stolthet i att vara ärlig med hur jag har det, men nu orkar och vill jag faktiskt inte. Inte än. Inte nu.

Vi kan ju alla istället enas i samförstånd över hur hiskeligt dyr privat läkarmottagning är och att det är vansinne att man ska behöva ha de pengarna för att känna sig ordentligt sedd ibland. Och de vill skära i den befintliga hälsovården? Que?

Ibland tänker jag att det bästa med att vara feminist eller socialist eller nån bra slags -ist (jag antar att man kan gå och ta ett relaxing dopp i pengabingen om man är kapitalist men idk) är att det alltid finns enorma orättvisor att fokusera på när ens eget känns övermäktig. Det är ju inte det bästa att det finns orättvisor, men om du en gång blivit medveten om dessa orättvisor kan du alltid fokusera på all skit som finns i världen när du inte klarar av att tänka på din egen skit längre. Vet ni hur jag somnade igår? Jo, genom att läsa den här;

 

image

Inte direkt världens gulligaste vaggvisa, men en bok som borde vara obligatorisk läsning för alla journalister, alla näthatare – loggar du in på Flashback skulle ett ex av denna bok automatiskt skickas hem till dig – för alla mina vita manliga Facebook-bekanta som delar artiklar om feminister och antirasister och gör sig lustiga över när nån reagerar på en orättvisa som gynnar dem. Den där typiska men lilla vän, tänk om du skulle tänka på de riktiga problemen istället-retoriken som gör mig riktigt jävla flyförbannad AARGH men hur som helst. Alla de och alla andra borde läsa den här boken. Den är inte jätteny, men den är tyvärr precis lika aktuell idag.

Det var det enda som fick mig att hoppa av ekorrhjulet med mina egna tankar och gav mig sömn igår. Hur konstigt det än låter. Sen när jag vaknade läste jag att det är FN uppmärksammar våld mot kvinnor i dagarna och att Finland borde skämmas eftersom det saknas ordentliga krafttag mot detta problem. HBL hade en liten artikel på temat som jag tyvärr inte får länkat till på snyggare sätt än så här;

http://hbl.fi/nyheter/2015-11-25/779760/amnesty-finland-ser-mellan-fingrarna-pa-vald-mot-kvinnor

Och resten. Det personliga. Det kommer. Nån dag har jag förvandlat det här som allt annat till en rolig anekdot. För det är så jag gör.

På sjukfronten intet nytt

Ligger mest och läser, jag mår varken bättre eller sämre. Känns som att jag inte kan göra nåt annat än vänta till tisdan. Hade gärna gått ut och typ hängt i snön, men bara tanken på att halka hastigt gör att det stramar till i äggstocken eller vad fan det är som gör ont.

Ja, det är väl det då.

Bakelse av bajs

Dagen började med sjukhusbesök, eftersom jag haft helt för jävliga smärtor i äggstocksområdet i ett par dagar och det inte gått om. Vet fortfarande inte vad det är, men är sjukskriven med smärtstillande tills tisdag när jag ska träffa en gynekolog. Allt gör ont och jag kan inte nysa, hosta, kissa, sitta, gå, böja på mig, stå rakt eller typ nåt annat utan att det gör ont. Jag mår bara sjukt dåligt och är så jävla trött, känns som att jag inte sovit på. Och så fick LittSkap-antologin en svidande dålig recension i Husis idag. Som körsbär på den stora bakelse av BAJS som är mitt liv just nu. Jag kan heller inte gråta utan att det gör ont.

Tack och lov är det På Spåret-säsongsstart ikväll, annars hade jag stoppar huvudet i ugnen.

I-haiku

image

Mitt ständiga mål är ju att skriva något varje dag. Allt längre än ett sms är bra, sen får det vara vad det vill. Ett blogginlägg, ett brev, en scen, en dialog, en trettiosidors essä om livets förgänglighet.

I helgen på Try Poetry skrev vi lite haiku och jag har nu insett att man bra kan skriva haiku på telefonen. Så nu försöker jag skriva en haiku om dagen på mina anteckningar. Ett smidigt sätt att hålla skrivandet närvarande, jag orkar så sällan slå på mitt tröskverk till dator och liksom skrivaskriva efter en dag på jobbet. Tycker också det är skönt att skriva i en genre jag inte har några krav på mig själv, tänkte inte bli the next Tranströmer direkt (men om ni absolut vill ge mig ett nobelpris så är det ok). Jag jobbar hela tiden med att göra skrivandet till nåt vardagligt och prestationslöst. Haiku på iphone = bra grej.

Under ytan krokodilerna

Jag har inte kunnat sluta lyssna på den här låten sen Pärlan hade med den på mitt födelsedagsblandband (jepp, jag har en pojkvän som gör blandband till mig, varsågod Ellen 15 år, jag vet du hade dött av nöjdhet över det faktumet). I två månader har jag lyssnat på den, nästan på repeat. Det finns så mycket jag tycker om med denna låten. Alkberg himself, Ann fucking Petrén i videon, texten som fångar en känsla jag aldrig lyckats fånga i text men känt ibland, att den lite är min och Pärlans låt, melodin som bygger på den underliggande stämningen. Tja, det mesta liksom. Det kan vara veckans låttips. Eller ja, man kan gott lyssna på det mesta Mattias Alkberg gör.

Hej zombie

image

Jag sover fortsättningsvis dåligt (bättre, men inte bra) och känner mig ganska socialt inkompetent just nu. Är frånvarande, irriterad, tankspridd och sur. Alla ba JAAJAA, så du är helt som vanligt då med andra ord. Svar ja.

Hur som helst är det dåligt och gå runt och vara sur och gnällig men faktiskt lite skönt också. Eller, t ex är det skitbra humör när man rensar hemmavid. Ingen sentimentalitet alls. Samtliga nostalgiska kvitton, biobiljetter och flygblad från utställningar jag samlat på mig? Hej då. Klänning jag hånglat med minnesvärda personer i? Adios. Kent-skiva jag gråtit till i högstadiet? FAREWELL. Ni fattar. Så jag rensar.

Ikväll tänker jag dock bara ta det ledigt, för ikväll är det TV-tisdag. Först dubbelavsnitt Sinkkulaiva (har sålt in detta tv-mästerverk åt mina tveksamma artsy fartsy vänner med ”som en Aki Kaurismäki-film, men med annan stylist” och de har gått med på att se ett avsnitt och sen alla fastnat), sen Hottikset (hatälskar Juha, stalkar honom på Insta mer än vad jag borde erkänna) och till slut Paratiisihotelli (tycker castingen är lite väl förutsägbar men man fastnar ju).

Och ni som nu suckar och ba hur orkar du se på det här? FUCK OFF. Om det är så viktigt att övertyga alla om hur bra smak du har, så att du inte kan erkänna dragningen i riktigt skräpig reality-tv tror jag du är ganska obehaglig människa. Sluta shame:a folk för vad de uppskattar eller tar del av när det gäller kultur, liksom över huvudtaget. Du har rätt till din personliga smak, men den är just det – personlig.

PS Glöm inte catcha Whitney-specialen Kobra sänder ikväll på SVT play senare ikväll.

PS2 Skrev inte om Kobra för att vinna kredd-poäng. Jag gillar faktiskt båda.