Gäsp alltså.

12030924_10153284434439107_1521037513_n

Inte för att något i världen, eller i detta landet är ”gäsp” just nu, skulle politiska läget vara en kroppsfunktion skulle jag nästan vilja likna det vid en… sur uppstötning. Men i alla fall, så håller jag på att vaggas in i den där dvalan som håller i sig hela vinterhalvåret. Don’t get me wrong, jag gillar vinterhalvåret, men det blir svårare och svårare att stiga upp om mornarna. Och enklare och enklare att hitta ursäkter för att inte alls gå upp de där lediga dagarna.

Just nu är det i alla fall fullbokat hemma hos mig. I lördags kom min kompis Cari (som jag hängde med när jag bodde i Tyskland) och hennes kompis Ashlee hit. Lyckan i att se henne efter sju år av mestadels sporadisk mejl-kontakt, överstiger till och med mina kontrollfreaks-nojor över att ha folk hemma hos mig. Som de amerikaner de är så ska de travel Europe lite när de är här, men vi hinner hänga en hel del ändå. Igår hade vi dinner and a movie-date och såg Sicario på bio. Sicario kämpar sig nätt och jämnt över okej-strecket, så ni behöver inte se den.

Och!!! Om sex dagar kommer Pär hit, det ska bli helt fantastiskt roligt. Amerikanarna har den goda smaken att vara på oktoberfest då, så jag kan koncentrera mig på att vara kär. Och sen är det skrivarhelg i Vasa med gamla LittSkap-gänget i helgen och Jeppis Music & Arts nästa vecka med Vasa Flora & Fauna på jobbet och sen ska jag träffa en afghansk tjej jag ska vara vänfamilj åt idag och jag borde rensa garderoben och färga håret och jag känner mig lite krasslig, som att något förkylt lurar i min kropp.

Så det är precis som alltid om höstarna. Förutom att det är bättre.

Annonser

Den senaste veckan

ETT. har jag fyllt år, 28 stycken. Firade med fest med USA-tema och blev jättefull och mådde jättedåligt dagen därefter. Ganska perus. Festen var liksom allt en bra hemmafest ska vara; tequila-race i köket, allsång till Whitney, kö till toan, hångel i hörnen och dagen efter; ett jämntjockt lager av plastmuggar, serpentiner, ölburkar, ballongrester, chips och kvarglömda saker över hela golvet. Man kanske borde bli vuxen nån gång men alltså jag vet inte om jag orkar. Eller okej, det är väl mer det att jag inte riktigt fattar varför det finns ett (1) sätt att vara vuxen på i den här landsändan. Jag blir sårad när folk tror att jag är ytlig och ansvarslös och barnslig, bara för att jag gillar vissa ytliga, ansvarslösa, barnsliga grejer. Jag är inte mindre vuxen än du, bara för att jag inte är vuxen på samma sätt. Hur som helst – kul med födelsedag. Fick många bra presenter, bl a gjutjärnsgryta, blandband, AdLibris-presentkort och Lush-grejer. Är mycket tacksam.

TVÅ. har jag så klart varit arg. På vadå? Ja, vad har jag inte varit arg på? Jag har haft en överhängande känsla av att aldrig få vara riktigt orationellt arg på riktigt. Och det blir jag arg på. Nu kommer nån säga, ja men var det inte du som hade en tjugo minuters rant om musiksnobbar som gillar Queen igår? Jo, det var jag. Men.

Ta Katrin Zytomierska till exempel, som här i veckan satt i Malou efter 10 och gnällde på feta människor. Alltså long story, ni får googla om ni vill ha all bakgrundsfakta. Men, i alla fall, hon är så förbannat genomkorkad och hatisk den människan att jag bara vill bitchslappa henne med en chipspåse, tvångsmata henne med en plåt muffins och trycka ner hennes ansikte i en skål med dipp, riktigt mobbarstyle. Men det kan jag inte. Inte bara rent praktiskt, för att jag bor för långt borta, men för att mina åsikter överhuvudtaget ska släppas in i samma rum som hennes så krävs det att jag står där med ett lyssnade öra, ett milt leende och BEMÖTER hennes skit med pedagogiska, genmtänkta argument. NÄR JAG BARA VILL KASTA BAJS PÅ HENNE, HELT UTAN FÖRKLARING.

Samma sak med människorna i människomuren i Torneå. Jag vill bara ta alla flyktingar jag hittar, hyra så många limousiner som det behövs, placera flyktingarna i dem, ge dem ruttna tomater och ägg och sen leda detta limousintåg med en FUCKING ÅNGVÄLT över till Torneå och meja ner idioterna och sen se på när flyktingarna kastar tomaterna och äggen på dem. Men nej, vi ska diskutera oss fram till saker, försöka förstå. VARFÖR LEVER JAG I EN VÄRLD DÄR JAG TVINGAS BEMÖTA VANSINNE MED SVALHET?!?! Gång på gång på gång!!! All min kraft går åt till att besvara samma fucking frågor tusen gånger om, vi kommer aldrig nån vart i den här farten.

TRE. Lyssnat på Mattias Alkbergs Tjugonde, Lana Del Rays Honeymoon och Ryan Adams fantastiska versioner av Blank space och Shake it off. Inte för att jag inte uppskattar orginalen, men en bra cover är en bra cover. En dålig cover är något helt annat, talking to you, killen som gjorde akustisk version av Hey ya! , ditt satans svin. En uptempo poplåt blir liksom inte automatiskt bra för att nån spelar den långsamt på gitarr. Gillar inte heller t ex Ane Bruns version av Halo. Så, nu är det sagt.

Sorry för ordrikt inlägg utan bilder men bloggen ville inte ladda upp bilderna jag hade tänkt mig, så fuck it. Ni får föreställa er. Sen vill jag tacka tidningen Astra, för att den hade den goda smaken att ligga på hallgolvet med temat Manshat idag. Ni som inte köper varje nummer/prenumererar redan, gör det nu.

Nu ska jag se lite Downton Abbey, äta tofukorv-broccoli-paprika-gryta och klappa katterna. Allt för att inte förgås av ilska.

There’s no party like a Sipiläs TV-talparty

Kan vi prata lite om Sipiläs tal igår? Anyone? Jag blev mest förbannad för att

A) det är ju inte det att vi inte förstår hur grav situationen är, det är bara det att vi ifrågasätter hur han och hans kompisar tänkt lösa det. Sluta prata till oss som barn bara för att vi har ideologier kvar.
B) det är hans jobb, inte mitt, att hitta en bättre lösning. Nu röstade jag ju givetvis inte på honom, men många gjorde uppenbarligen det. Så gör ditt jobb, Sipis, och sluta leva ut drömmar om en tv-karriär. Och sluta låta som en tolvåring som gjort ett skitjobb till grupparbetet, ”gör det bättre själv då”, moget. Folk smartare än jag har ju presenterat lösningar men de duger ju inte de heller. Och jag har dessutom rätt att protestera även om jag inte kan så mycket. Min åsikt är lika mycket värd hur obildad och hur oinsatt jag än är.
C) ”nu måste vi alla hjälpa till” mm okej, det köper jag. Jag är beredd att hjälpa till att få detta landet på rätt köl igen. Men i så fall vill jag veta att han och hans rika gubbkompisar gör det också. Sipiläs definition av alla verkar skilja sig lite från min. Varför i helvete är det dom ni redan kör över dagligen som ska betala mest? Ta av dom som har nåt att ta av.
D) jag är trött på att bli matad tomma gester. Skitfint att Sipilä lånar ut sitt hus till flyktingar men jag vill ha ordentliga lösningar på flyktingkrisen. Jag vill ha lite sämhälleligt ansvar. Jag vill ha politik!
E) tv-tal? Really? Hej Sipilä, du har telefon här, det är femtiotalet/USA/Sovjet som vill ha sin image tillbaka.

 

 

Långa lakan

12023081_10153274564499107_768216784_n

Köpte nya lakan på Ikea för födelsedagspengar jag fick av fammo. Trodde aldrig jag skulle bli så gammal att nya lakan är högsta fröjden att få till födelsedagen. Eller att jag skulle börja fundera på allvar på om det faktiskt finns en poäng i att mangla lakan. Ni som vet – är det en kvinnofälla (lol) utan nämnbara fördelar att mangla lakan eller boorde jag börja göra det? Det står nämligen en mangel nere i källaren tror jag och om ni säger att man får nån slags ny lakan-feelis av den så är jag beredd att testa. Jag älskar nämligen ny lakan-feelis. ÄLSKAR. Skulle jag ha råd skulle jag köpa egyptiska lakan med 3000 trådar varje dag och sova i nya varje kväll. Lakanen skulle så klart vara ekologiska och skänkas bort efter min natts användning, jag är ju inte galen. Men hur som helst. Mangling? Berätta gärna om ni har erfarenhet. Eftersom hushållsarbete inte något jag skulle nämna under hobbyer OCH jag är lat som en gris så vill jag inte ta risken att utföra något som inte lönar sig.

Nu fick jag plötsligt en flashback till mommos källare, där hon manglade lakan och det luktade lite fuktig potatis. Jag fick alltid hjälpa henne vika lakanen och hon var noggrann med att det skulle gå till på rätt sätt. Voj mommo, om du visste att allt var förgäves, här sitter en fullt vuxet barnbarn som aldrig manglar och mer liksom, stuvar in lakanen där de ryms än viker dem. Och när jag ändå sitter i biktstolen; jag stryker aldrig kläder. För jag äger inget strykjärn. Och även om jag hade ett skulle jag säkert aldrig använda det. Så usel är jag.

Men okej – mangel, yes or no?

Helgens mest sedda Youtube-klipp

Jag och Emmi kollade den och reminicade över tidiga eftermiddagar i högstadiet när man kom hem, kollade tv och drack oboj. Det var en fin tid. Även om finsk TV bestod av Magic Bullet-reklamer på repeat 20 timmar i dygnet.

Kanske världens finaste kärlekslåt. OBS ej ironiskt pensionärig, tycker Gunnar Wiklund är grymt underskattad.

Obligatorisk Nilecity-referens, jag och Emmi kollade Nilecity på skrapig video jag vet inte hur många gånger på fredagskvällarna i högstadiet. Skulle Killing-gänget haft vett att hålla sig borta från media efter detta skulle jag fortfarande gilla dem. Men du måste göra Alla är fotografer, Johan Rheborg? Du MÅSTE ha en karriär, Robert Gustafsson?

Här tog jag bort en video med en låt jag först hade lagt upp, efter att Tove vänligt påpekade hur fel den var. Tove har så klart rätt, Vid foten av fjället är en kränkande låt och jag ber om ursäkt för att jag spridde den. Borde ha varit tydlig med att diskussionen kring klippet var just hur galet det är att något sådant funnits, för inte alls så längesen, och det borde jag ha varit tydlig med. Hur som helst är det onödigt att sprida rasistisk skit, så jag ber igen om ursäkt. Glömmer ibland bort vad som är okej att prata om sinsemellan i en annan kontext och vad som passar sig publikt.

Att roadtrippa med Emmi tar fram många minnen. Bl a min Ken Ring-plansch i pulpeten på femman. Real from the start.

Bra helg annars. Köpte nya lakan jag sova nyduschad i inatt, hollaaa!! Men nu ser jag och Nikko på Beyoncé & Jay-Z live. Yle Teema borde få Nobelpris i public service.

 

 

Godmorgon mofos

image
Lillan kaffi.

Är på väg till Haparanda med Emmi. Somnade före vi var i Kalajoki, men nu efter en skraplotts spänning (vann förstås ingenting, plötsligt händer det INTE), godis och en halvliter kaffe börjar jag kvickna till.

Har en lång vecka bakom mig med åtta gånger mer bloggläsare än vanligt dvs mental stress för att verka så cool about it som möjligt, jobb så klart och massa folk på jobbet, ny telefon och fyrtio olika appar att logga in på på nytt och ditt iCloud man måste verifiera om och om igen (definitionen av ett lyxproblem), 24/7 av att vara nykär vilket mest bara är utmattande, och allt för lite sömn.

Men hej, svenskt snus och lågprismöbler, det är grejer det. Dessutom kan Emmi föredömligt många Nilecity-citat att fördriva tiden med.

Jag, jag, jag!

All makt åt Linn Jung, vår bloggbefriare, hehe. Varje gång Linn nämnt mig på sin blogg (vilket inte hör till vardagligheterna, tro inte det) så skjuter min statistik helt hysteriskt i höjden. Skulle Linn vara en sämre människa skulle jag bli oroad över den makt hon verkar ha över bloggläsare i vårt land, men nu är jag ganska trygg. Och oerhört smickrad över att hon, som bevisligen vet hur man bloggar, gillar min blogg. Fniss, fniss.

En del nya läsare verkar ha hittat hit, tack vare henne, så jag tänkte en liten presentation vore på sin plats. Och varmt välkomna till min blogg, så jävla roligt om nån vill läsa vad jag skriver.

12000046_10153262106769107_989045850_n

Jag heter alltså Ellen, är snart 28 år och bor i Jeppis City, men är hemma från Larsmo. Jag har två katter, Kantele och Viola, fem yngre syskon, fyra föräldrar (min mamma, hennes sambo och min yngsta syster bor i Skåne), en fammo och en alldeles sprillans ny pojkvän, som jag är ganska jävla kär i. Men mer om honom en annan gång kanske. Jag bor i en liten lägenhet vägg i vägg med Nikko och Ellu, och vi tre utgör fenomenet Turd Floor. Sen hänger jag med en massa annat fint folk, inte fint som i belevade och rika LOL, men fint som i jävligt roliga, inspirerande och snälla.

Jag jobbar på Musikcafé After Eight men min dröm är att rule the world och att skriva böcker. Jag gick färdigt Litterärt Skapande i våras och i höst kommer jag vara med i ett par andra skrivprojekt, men igen – mer om det senare (cliffhangers så att ni ska fortsätta läsa). Försöker också färdigställa ett fucking romanprojekt jag hållt på med i två år, men jag saknar lite diciplin. Oftast gör jag annat istället än skriva.

Annat är typ: hänga med vänner, läsa böcker, gå på loppis, släpa hem loppisfynd, städa min alltid stökiga lägenhet, konsumera popkultur och ligga i sängen med en chipspåse och Netflix. Och att vara arg på saker, det är kanske min favorithobby.

Saker jag tycker är viktiga är feminism, fat acceptance, anti-rasism, hbtq-frågor, miljötänk och klasskamp. Saker jag också tycker är viktiga är hiphop, smink, vegemat, internetkultur och Beyoncé.

Resten kan ni ju fråga. Nu ska jag äta mat som Nikko lagat åt mig. Lyx.