Gäsp alltså.

12030924_10153284434439107_1521037513_n

Inte för att något i världen, eller i detta landet är ”gäsp” just nu, skulle politiska läget vara en kroppsfunktion skulle jag nästan vilja likna det vid en… sur uppstötning. Men i alla fall, så håller jag på att vaggas in i den där dvalan som håller i sig hela vinterhalvåret. Don’t get me wrong, jag gillar vinterhalvåret, men det blir svårare och svårare att stiga upp om mornarna. Och enklare och enklare att hitta ursäkter för att inte alls gå upp de där lediga dagarna.

Just nu är det i alla fall fullbokat hemma hos mig. I lördags kom min kompis Cari (som jag hängde med när jag bodde i Tyskland) och hennes kompis Ashlee hit. Lyckan i att se henne efter sju år av mestadels sporadisk mejl-kontakt, överstiger till och med mina kontrollfreaks-nojor över att ha folk hemma hos mig. Som de amerikaner de är så ska de travel Europe lite när de är här, men vi hinner hänga en hel del ändå. Igår hade vi dinner and a movie-date och såg Sicario på bio. Sicario kämpar sig nätt och jämnt över okej-strecket, så ni behöver inte se den.

Och!!! Om sex dagar kommer Pär hit, det ska bli helt fantastiskt roligt. Amerikanarna har den goda smaken att vara på oktoberfest då, så jag kan koncentrera mig på att vara kär. Och sen är det skrivarhelg i Vasa med gamla LittSkap-gänget i helgen och Jeppis Music & Arts nästa vecka med Vasa Flora & Fauna på jobbet och sen ska jag träffa en afghansk tjej jag ska vara vänfamilj åt idag och jag borde rensa garderoben och färga håret och jag känner mig lite krasslig, som att något förkylt lurar i min kropp.

Så det är precis som alltid om höstarna. Förutom att det är bättre.

Den senaste veckan

ETT. har jag fyllt år, 28 stycken. Firade med fest med USA-tema och blev jättefull och mådde jättedåligt dagen därefter. Ganska perus. Festen var liksom allt en bra hemmafest ska vara; tequila-race i köket, allsång till Whitney, kö till toan, hångel i hörnen och dagen efter; ett jämntjockt lager av plastmuggar, serpentiner, ölburkar, ballongrester, chips och kvarglömda saker över hela golvet. Man kanske borde bli vuxen nån gång men alltså jag vet inte om jag orkar. Eller okej, det är väl mer det att jag inte riktigt fattar varför det finns ett (1) sätt att vara vuxen på i den här landsändan. Jag blir sårad när folk tror att jag är ytlig och ansvarslös och barnslig, bara för att jag gillar vissa ytliga, ansvarslösa, barnsliga grejer. Jag är inte mindre vuxen än du, bara för att jag inte är vuxen på samma sätt. Hur som helst – kul med födelsedag. Fick många bra presenter, bl a gjutjärnsgryta, blandband, AdLibris-presentkort och Lush-grejer. Är mycket tacksam.

TVÅ. har jag så klart varit arg. På vadå? Ja, vad har jag inte varit arg på? Jag har haft en överhängande känsla av att aldrig få vara riktigt orationellt arg på riktigt. Och det blir jag arg på. Nu kommer nån säga, ja men var det inte du som hade en tjugo minuters rant om musiksnobbar som gillar Queen igår? Jo, det var jag. Men.

Ta Katrin Zytomierska till exempel, som här i veckan satt i Malou efter 10 och gnällde på feta människor. Alltså long story, ni får googla om ni vill ha all bakgrundsfakta. Men, i alla fall, hon är så förbannat genomkorkad och hatisk den människan att jag bara vill bitchslappa henne med en chipspåse, tvångsmata henne med en plåt muffins och trycka ner hennes ansikte i en skål med dipp, riktigt mobbarstyle. Men det kan jag inte. Inte bara rent praktiskt, för att jag bor för långt borta, men för att mina åsikter överhuvudtaget ska släppas in i samma rum som hennes så krävs det att jag står där med ett lyssnade öra, ett milt leende och BEMÖTER hennes skit med pedagogiska, genmtänkta argument. NÄR JAG BARA VILL KASTA BAJS PÅ HENNE, HELT UTAN FÖRKLARING.

Samma sak med människorna i människomuren i Torneå. Jag vill bara ta alla flyktingar jag hittar, hyra så många limousiner som det behövs, placera flyktingarna i dem, ge dem ruttna tomater och ägg och sen leda detta limousintåg med en FUCKING ÅNGVÄLT över till Torneå och meja ner idioterna och sen se på när flyktingarna kastar tomaterna och äggen på dem. Men nej, vi ska diskutera oss fram till saker, försöka förstå. VARFÖR LEVER JAG I EN VÄRLD DÄR JAG TVINGAS BEMÖTA VANSINNE MED SVALHET?!?! Gång på gång på gång!!! All min kraft går åt till att besvara samma fucking frågor tusen gånger om, vi kommer aldrig nån vart i den här farten.

TRE. Lyssnat på Mattias Alkbergs Tjugonde, Lana Del Rays Honeymoon och Ryan Adams fantastiska versioner av Blank space och Shake it off. Inte för att jag inte uppskattar orginalen, men en bra cover är en bra cover. En dålig cover är något helt annat, talking to you, killen som gjorde akustisk version av Hey ya! , ditt satans svin. En uptempo poplåt blir liksom inte automatiskt bra för att nån spelar den långsamt på gitarr. Gillar inte heller t ex Ane Bruns version av Halo. Så, nu är det sagt.

Sorry för ordrikt inlägg utan bilder men bloggen ville inte ladda upp bilderna jag hade tänkt mig, så fuck it. Ni får föreställa er. Sen vill jag tacka tidningen Astra, för att den hade den goda smaken att ligga på hallgolvet med temat Manshat idag. Ni som inte köper varje nummer/prenumererar redan, gör det nu.

Nu ska jag se lite Downton Abbey, äta tofukorv-broccoli-paprika-gryta och klappa katterna. Allt för att inte förgås av ilska.

There’s no party like a Sipiläs TV-talparty

Kan vi prata lite om Sipiläs tal igår? Anyone? Jag blev mest förbannad för att

A) det är ju inte det att vi inte förstår hur grav situationen är, det är bara det att vi ifrågasätter hur han och hans kompisar tänkt lösa det. Sluta prata till oss som barn bara för att vi har ideologier kvar.
B) det är hans jobb, inte mitt, att hitta en bättre lösning. Nu röstade jag ju givetvis inte på honom, men många gjorde uppenbarligen det. Så gör ditt jobb, Sipis, och sluta leva ut drömmar om en tv-karriär. Och sluta låta som en tolvåring som gjort ett skitjobb till grupparbetet, ”gör det bättre själv då”, moget. Folk smartare än jag har ju presenterat lösningar men de duger ju inte de heller. Och jag har dessutom rätt att protestera även om jag inte kan så mycket. Min åsikt är lika mycket värd hur obildad och hur oinsatt jag än är.
C) ”nu måste vi alla hjälpa till” mm okej, det köper jag. Jag är beredd att hjälpa till att få detta landet på rätt köl igen. Men i så fall vill jag veta att han och hans rika gubbkompisar gör det också. Sipiläs definition av alla verkar skilja sig lite från min. Varför i helvete är det dom ni redan kör över dagligen som ska betala mest? Ta av dom som har nåt att ta av.
D) jag är trött på att bli matad tomma gester. Skitfint att Sipilä lånar ut sitt hus till flyktingar men jag vill ha ordentliga lösningar på flyktingkrisen. Jag vill ha lite sämhälleligt ansvar. Jag vill ha politik!
E) tv-tal? Really? Hej Sipilä, du har telefon här, det är femtiotalet/USA/Sovjet som vill ha sin image tillbaka.

 

 

Långa lakan

12023081_10153274564499107_768216784_n

Köpte nya lakan på Ikea för födelsedagspengar jag fick av fammo. Trodde aldrig jag skulle bli så gammal att nya lakan är högsta fröjden att få till födelsedagen. Eller att jag skulle börja fundera på allvar på om det faktiskt finns en poäng i att mangla lakan. Ni som vet – är det en kvinnofälla (lol) utan nämnbara fördelar att mangla lakan eller boorde jag börja göra det? Det står nämligen en mangel nere i källaren tror jag och om ni säger att man får nån slags ny lakan-feelis av den så är jag beredd att testa. Jag älskar nämligen ny lakan-feelis. ÄLSKAR. Skulle jag ha råd skulle jag köpa egyptiska lakan med 3000 trådar varje dag och sova i nya varje kväll. Lakanen skulle så klart vara ekologiska och skänkas bort efter min natts användning, jag är ju inte galen. Men hur som helst. Mangling? Berätta gärna om ni har erfarenhet. Eftersom hushållsarbete inte något jag skulle nämna under hobbyer OCH jag är lat som en gris så vill jag inte ta risken att utföra något som inte lönar sig.

Nu fick jag plötsligt en flashback till mommos källare, där hon manglade lakan och det luktade lite fuktig potatis. Jag fick alltid hjälpa henne vika lakanen och hon var noggrann med att det skulle gå till på rätt sätt. Voj mommo, om du visste att allt var förgäves, här sitter en fullt vuxet barnbarn som aldrig manglar och mer liksom, stuvar in lakanen där de ryms än viker dem. Och när jag ändå sitter i biktstolen; jag stryker aldrig kläder. För jag äger inget strykjärn. Och även om jag hade ett skulle jag säkert aldrig använda det. Så usel är jag.

Men okej – mangel, yes or no?

Helgens mest sedda Youtube-klipp

Jag och Emmi kollade den och reminicade över tidiga eftermiddagar i högstadiet när man kom hem, kollade tv och drack oboj. Det var en fin tid. Även om finsk TV bestod av Magic Bullet-reklamer på repeat 20 timmar i dygnet.

Kanske världens finaste kärlekslåt. OBS ej ironiskt pensionärig, tycker Gunnar Wiklund är grymt underskattad.

Obligatorisk Nilecity-referens, jag och Emmi kollade Nilecity på skrapig video jag vet inte hur många gånger på fredagskvällarna i högstadiet. Skulle Killing-gänget haft vett att hålla sig borta från media efter detta skulle jag fortfarande gilla dem. Men du måste göra Alla är fotografer, Johan Rheborg? Du MÅSTE ha en karriär, Robert Gustafsson?

Här tog jag bort en video med en låt jag först hade lagt upp, efter att Tove vänligt påpekade hur fel den var. Tove har så klart rätt, Vid foten av fjället är en kränkande låt och jag ber om ursäkt för att jag spridde den. Borde ha varit tydlig med att diskussionen kring klippet var just hur galet det är att något sådant funnits, för inte alls så längesen, och det borde jag ha varit tydlig med. Hur som helst är det onödigt att sprida rasistisk skit, så jag ber igen om ursäkt. Glömmer ibland bort vad som är okej att prata om sinsemellan i en annan kontext och vad som passar sig publikt.

Att roadtrippa med Emmi tar fram många minnen. Bl a min Ken Ring-plansch i pulpeten på femman. Real from the start.

Bra helg annars. Köpte nya lakan jag sova nyduschad i inatt, hollaaa!! Men nu ser jag och Nikko på Beyoncé & Jay-Z live. Yle Teema borde få Nobelpris i public service.

 

 

Godmorgon mofos

image

Lillan kaffi.

Är på väg till Haparanda med Emmi. Somnade före vi var i Kalajoki, men nu efter en skraplotts spänning (vann förstås ingenting, plötsligt händer det INTE), godis och en halvliter kaffe börjar jag kvickna till.

Har en lång vecka bakom mig med åtta gånger mer bloggläsare än vanligt dvs mental stress för att verka så cool about it som möjligt, jobb så klart och massa folk på jobbet, ny telefon och fyrtio olika appar att logga in på på nytt och ditt iCloud man måste verifiera om och om igen (definitionen av ett lyxproblem), 24/7 av att vara nykär vilket mest bara är utmattande, och allt för lite sömn.

Men hej, svenskt snus och lågprismöbler, det är grejer det. Dessutom kan Emmi föredömligt många Nilecity-citat att fördriva tiden med.

Jag, jag, jag!

All makt åt Linn Jung, vår bloggbefriare, hehe. Varje gång Linn nämnt mig på sin blogg (vilket inte hör till vardagligheterna, tro inte det) så skjuter min statistik helt hysteriskt i höjden. Skulle Linn vara en sämre människa skulle jag bli oroad över den makt hon verkar ha över bloggläsare i vårt land, men nu är jag ganska trygg. Och oerhört smickrad över att hon, som bevisligen vet hur man bloggar, gillar min blogg. Fniss, fniss.

En del nya läsare verkar ha hittat hit, tack vare henne, så jag tänkte en liten presentation vore på sin plats. Och varmt välkomna till min blogg, så jävla roligt om nån vill läsa vad jag skriver.

12000046_10153262106769107_989045850_n

Jag heter alltså Ellen, är snart 28 år och bor i Jeppis City, men är hemma från Larsmo. Jag har två katter, Kantele och Viola, fem yngre syskon, fyra föräldrar (min mamma, hennes sambo och min yngsta syster bor i Skåne), en fammo och en alldeles sprillans ny pojkvän, som jag är ganska jävla kär i. Men mer om honom en annan gång kanske. Jag bor i en liten lägenhet vägg i vägg med Nikko och Ellu, och vi tre utgör fenomenet Turd Floor. Sen hänger jag med en massa annat fint folk, inte fint som i belevade och rika LOL, men fint som i jävligt roliga, inspirerande och snälla.

Jag jobbar på Musikcafé After Eight men min dröm är att rule the world och att skriva böcker. Jag gick färdigt Litterärt Skapande i våras och i höst kommer jag vara med i ett par andra skrivprojekt, men igen – mer om det senare (cliffhangers så att ni ska fortsätta läsa). Försöker också färdigställa ett fucking romanprojekt jag hållt på med i två år, men jag saknar lite diciplin. Oftast gör jag annat istället än skriva.

Annat är typ: hänga med vänner, läsa böcker, gå på loppis, släpa hem loppisfynd, städa min alltid stökiga lägenhet, konsumera popkultur och ligga i sängen med en chipspåse och Netflix. Och att vara arg på saker, det är kanske min favorithobby.

Saker jag tycker är viktiga är feminism, fat acceptance, anti-rasism, hbtq-frågor, miljötänk och klasskamp. Saker jag också tycker är viktiga är hiphop, smink, vegemat, internetkultur och Beyoncé.

Resten kan ni ju fråga. Nu ska jag äta mat som Nikko lagat åt mig. Lyx.

 

Hej allmänheten,

vill bara förtydliga en sak. Jag tar inte illa upp om du säger ordet fet eller tjock framför mig. Du behöver inte ängsligt snegla mot mitt håll. Det är okej, jag är fullt medveten om att jag är tjock. Eller fet. Det är när du börjar snegla ängsligt och framför allt när du ursäktar ditt ordval eller försöker släta över som jag blir… Tja, jag skulle inte sträcka mig så långt så jag skulle säga ledsen, men lite trött kanske, för det är då du avslöjar vad du lägger för värde i ordet. Som att du just råkade kalla nån nåt fult. För det är inte fult att vara tjock. Det är lika fult som att vara smal. Tycker du att jag och andra tjocka är fula, ja då måste du ju få tycka det. Men jag vill att du ska fundera på varför du tycker det.

Och när vi ändå är in på ämnet; sluta säga ”nämen, du är ju inte tjock” om jag kallar mig själv det. För det är liksom lite samma grej, då sätter du lika med-tecken mellan tjock och ful. Kallar jag mig ful får du gärna protestera, men låt mig vara tjock.

Tack och hej.

20 fakta om mig

Listan, bloggens bästa vän. Jag vaknade med en lätt flunssa-känsla imorse och har ingen extra energi över efter att ha jobbat, så då passar det bra med en lista. Linn hade listat 20 saker om sig själv och det tänkte jag också göra. En del av er kanske vet en del av det här redan men whatevz. Har inget bättre att blogga om.

  1. Jag har en väldigt grov jargong. Jag svär, pratar kroppsfunktioner och säger elaka saker om folk stup i kvarten. Kan nog dölja den här sidan också, men jag är ganska ouppfostrad sist och slutligen. Speciellt i samspel med nån vän som är likasinnad kan jag blir riktigt ful i mun.
  2. Jag har dock ett hjärta av guld. Lol, nej, men jag bryr mig ganska mycket om folk omkring mig och mår inte bra om inte andra mår bra. Det här är kanske inte sensationell fakta, för vem skulle erkänna motsatsen om sig själv? Ibland lämnar jag och fundera på nån kund som sett ledsen ut den dagen, kan inte skaka av mig folk.
  3. Däremot är jag urusel på att trösta och väljer ofta comic release-vägen ut ur såna situationer.
  4. Jag tar C-vitamin, D-vitamin, B-vitamin och magnesium dagligen. Har inte märkt nån skillnad, men c-vitaminerna är goda.
  5. Jag är dålig på att lägga ut pengar på praktiska saker och är dessutom dålig på att spara. Jag har behövt en ny dator i tre år t ex.
  6. Jag var full första gången när jag var tretton. Helt sanslöst, om Nora, min trettonåriga lillasyster skulle vara full idag skulle jag slå ihjäl henne. Men då tyckte jag ju att jag var vuxen.
  7. Jag blir jätteglad och jättesocial som full. Alltså verkligen bff med alla. Dessutom börjar jag tro att jag kan dansa skitsnyggt, vilket jag inte kan. Usch, får morkkis bara jag tänker på det. Drick med måtta, kids.
  8. Jag är inte den resande typen. Gillar att resa ibland, men när verkligen ingen dröm om att åka jorden runt eller backpacka i Indien. Inte för att jag inte tror det kunde vara intressant, men jag är så satan bekväm av mig. Vardag och vana, det är min melodi.
  9. Jag har nån gång blivit anklagad för att vara för ”folklig” och typ ”lättillgänglig”, att jag saknar udd. Må så vara, men jag hatar sammanhang där jag känner mig exkluderad pga inte bildad eller smart nog och försöker undvika att skapa såna sammanhang för andra.
  10. Trots att jag är värsta sortens trycka-upp-glasögonen-på-näsan-kind of besserwisser.
  11. Har i omgångar försökt sluta raka armhålorna men det slutar alltid med att jag rakar dem i alla fall. Tycker det är görsnyggt på andra, men blir så osäker på mig själv. Det är en av de jobbigaste grejerna med hur samhället ser på tjocka kvinnokroppar. En buske under armen på en smal, vit tjej signalerar medvetenhet och ett aktivt val, oavsett vad du tycker om kroppshår. Under en annan arm, en tjock arm eller en svart arm så är signalerna helt andra. Slarv, lathet och dålig hygien typ. Erkänn att det är så. En tjock kvinna måste signalera på alla andra sätt möjliga att hon tar hand om sin kropp och strävar efter att passa in i nå heteronorm för att ens ha en chans att accepteras.
  12. Jag avleds enkelt från ett ämne och om jag en gång kommer igång med en rant om något jag bryr mig om är det svårt att stoppa mig, se punkt elva.
  13. Jag tror inte på nån produkt som måste ha ett party för att säljas. Mary Kay, I’m talking to you.
  14. Jag byter dialekt helt beroende på vem jag pratar med. Det berättas fortfarande om när jag efter två timmar i Haparanda-Ikea köpte grovsnus på Ica på klingande norrländska. Jag skäms lite för detta.
  15. Älskar popkultur. Alltså verkligen älskar. Och fulkultur, läser skvallertidningar med stor förtjusning och dog lite av förtjusning över söndagens VMA med allt Kanye och Nicki vs Miley-gossip.
  16. Jag har nio tatueringar just nu. Har tatuerat över två jag hade tidigare, bl a min första som jag fick som konfirmationspresent som fjortonåring. Bästa med skilda föräldrar: chansen att man ska få tillgnällt sig saker som tatueringar vid fjorton års ålder ökar pga skuldkänslor.
  17. Min största last är nikotin och Coke zero.
  18. Om jag nånsin får barn ska de heta Karl-Oskar, Nils, Märta, Vera eller Peggy. Har dock inga planer på barn  i dagsläget, orkar knappt mata två katter. Men gud nåde er om ni stjäl mina barnnamn.
  19. Jag är för första gången på mycket länge kär i nån och han säger han är kär tillbaka. Det känns ganska kul, men lite ovant.
  20. Jag ser ord och text i olika färger och får olika känslor inför olika ord. Synestesi kallas det.

Vad är rasism?

skärmd

skärmdump från ot.fi

Nu är ju jag vit och har inte vad som heter tolkningsföreträde i den här frågan, men det har ju inte den här människan heller. Men jag är ändå ganska säker på de statements jag kommer skriva härnäst, mest för att jag har aktivt försökt ta ett steg tillbaka och lyssna på dem som har det där tolkningsföreträdet, men också för att jag har sunt bondförnuft.

De maktstrukturer som gör att rasifierade människor dödas, förföljs och svälter i världen. Det är rasism.
Att kalla multikulturalism för ett hot som borde förgöras. Det är rasism.
Att 99% av alla ansikten och kroppar som du möter i reklam, TV och tidningar är vita. Det är rasism.
Att vägra lära sig att det heter chokladboll eller kokosboll. Det är rasism.
Att rasifierade människor historiskt och systematiskt har förtryckts och görs så ännu idag. Det är rasism.
Att låta mängder av människor dö i containrar och på Medelhavet för att de inte passar in i ditt land, det är inte bara iskallt; det är rasism.
Att klä ut sig till geisha eller indian på Halloween. Det är rasism.
Att rösta på och företräda ett parti som strävar efter ett homogent samhälle på det sätt Sannfinländarna gör. Det är rasism.

Att kritisera ett regeringsparti medelst några affischer, det är INTE rasism. Det är kanske inte konstruktivt, men det är inte rasism. Att använda det ordet och på så sätt förminska vad riktig rasism är, det är något jag knappt vet vad jag ska kalla.