Huset Longbourn

huset-longbourn-stolthet-och-fordom---tjanstefolkets-berattelse

Jag älskar två saker:
1. Jane Austen
2. Arbetarklassen (inte på ett borgerligt sätt som oj vad jag älskar att arbetarklassen finns så att jag kan utnyttja dem och äta kaviar av deras av arbetet krökta ryggar och sedan vaska champagnen den ensamstående mamma och servitören just hämtade fram åt mig, UTAN mer som oj, vad jag älskar när arbetarklassen kommer till tals och orättvisor uppmärksammas och det ges ett historiskt perspektiv så att vi kan glädjas över de framgångar som vi faktiskt rönt utan att för den skull glömma bort att klassklyftorna ökar, även här i Finland, hela tiden och det fina i den gemenskap som finns i arbetarklassen DJUPT ANDETAG)

Huset Longbourn har båda ingredienserna alltså älskade jag den också. Eller, okej, det hjälpte att den var väldigt välskriven och berättade en helt okej kärlekshistoria. Men okej, så här; Ni vet Stolthet och Fördom, well Elizabeth Bennet och hennes familj har ju, som var brukligt på den tiden, tjänstefolk. De här tjänstefolken syns inte mycket i Stolthet och fördom, de skymtar fram lite, mest mrs Hill, som är den äldre kokerskan och allt-i-allon. I Huset Longbourn är det den yngre jungfrun Sarah som står i centrum. Hon finns inte namngiven i S & F, men jag bär inga tvivel på att hon fanns där i bakgrunden efter att ha läst hennes historia.

Jo Baker flätar väldigt skickligt in sin alldeles egna historia med Jane Austens och jag drabbas aldrig av tanken att det här bara skrevs för att mjölka mer ur Jane Austen-vurmen. Det finns en genuin vilja att skildra andra sidan av myntet. Att lyfta fram de som tvättade fröknarna Bennets mensbindor och tömde mr Bennets nattpotta. Just de här detaljerna, att inse att det är samma kroppar med samma funktioner och samma slaggprodukter som ska ut under de skira empire-klänningarna tyckte jag om. Men också i, att hur godhjärtad Jane än är och hur skarpsint Elizabeth än är, så verkar ingen av dem någonsin ifrågasätta tjänstefolkets arbetsvillkor eller så. För de är ju barn av sin tid. Det finns alltid en smutsig och kärv baksida av det vackra och det skira, det finns alltid någon som sopar de renskinande golven.

Sen så bjuds vi på precis rätt mängd smaskiga detaljer, lite fan-service för oss Jane Austen-nördar. Jag ska inte avslöja vilka. Men in alles, så kan jag verkligen rekommendera Huset Longbourn. Såg förstås om BBC-serien av Stolthet och fördom efteråt och highfivade dataskärmen varje gång något tjänstehjon syntes till.

Hade tänkt skriva lite mer djuplodande om arbetarklassen i litteraturen, men minns inte riktigt vad jag ville ha sagt. Men jag kan ju tipsa om t ex Jenny Wrangborgs Kallskänken som är typ en av bästa poesiupplevelser jag haft, som handlar om just arbetarklassen. Jag känner mig väldigt sjuttiotal när jag pratat om klass så mycket, men de var on to something på sjuttiotalet. Klasskamp ftw. Och Jane Austen då.

 

Kaikki maksaa aina liikaa*

Imorgon åker jag till Åbo och Littskap, wohoo! Det är tredje sista gången for ever och jag funderar redan på att söka in till nya omgången under falskt namn och göra lite plastikkirurgi så att de inte känner igen mig.Kommer sakna hela LittSkapandet jättemycket nästa höst.

Jag kunde ju t ex ta de pengar jag sparar in på att inte åka ner till Åbo i sommar och betala för den där kirurgin. Jag betalade nämligen nyss 80 euro en väg Bennäs- Åbo. ÅTTIO EURO! Det blir alltså 160 ege om jag vill hem igen. Vilket jag vill. Hur fan kan såna priser vara lagliga? Och Veturi har aldrig några erbjudanden som hjälper just den sträckan du ska åka. För 160 euro kommer du tur och retur nästan överallt i Europa med nåt av de billigare flygbolagen. Borde inte staten, som äger VR, vilja att vi reser så mijlövänligt som möjligt? Eller gynna inomlandsturismen genom att sänka priserna? HUR KAN DET VARA BILLIGARE ATT FLYGA TILL PORTUGAL ÄN ÅKA TÅG TILL ÅBO?! Fucking VR, ät skit och dö.

Med det sagt så ser jag ändå fram emot imorgon och helgen.

*= förutom mjölken, för den får mjölkproducenterna bara 35 cent litern för, tralalala.

Ny nivå av trötthet

Jag hade bråttom till Vasa igår. Orsaken var Vlaicu, som skulle komma flygande tillbaka från sitt jullov i Moldavien. Jag, Ellu & Nikko startade redan halv fem då för att hinna med en kaffe hos syrrans före Vlaicus flyg skulle landa 20:30. Jag skriver alltås skulle landa, eftersom det förbannade flyget fick vända om till Stockholm och stackars Vlaicu fick vänta fyra timmar extra på arlanda och stackars jag & co fick vänta fyra timmar extra i Vasa. Tack och lov fick återvända till syrrans och tillbringa väntetiden där, men vi var alltså inte hemma före tre-tiden i natt.

Till saken hör att jag började sju på jobbet i morse. Så länge ni räknar ut hur många timmar sömn jag fick i natt kan ni titta på den här fina bilden av Ellu, mig och Vlaicu som Nikko tog när vi stannade på rökpaus in the middle of nowhere (Lapuanjoki).

10957757_10152755689129139_1922676964_o

Jag vet in tänker, vem är den coola geen i mitten. Det är alltså inte Riff Raffs Europa-manager, utan det är jag. OBS fuskpälsen. Väskan är en traditionell moldavisk väska jag fick av Vlaicu. Tanken på den lindrar tröttheten lite. De extralånga mentholciggen jag också fick lindrar mer.

PS Förresten ringde min mor igår kväll och var mycket upprörd. Jag har tydligen silvermedalj och brorsan brons och jag vägde ”bara” nästan sex kilo och brorsan var några gram lättare. My bad.

Fem saker

Hittade den här listan hos Ida och den känns som en lagom mjukstart i mitt nya bloggande v 2.0. Dessutom är jag på väg till Vasa NU så några djupare analyser har jag inte tid med.

5 saker jag brukar säga

– men heeerregud…
– no ere nu saaatan!
– ska ni ha maten? Ska mammas lilla bebisarna ha maten?
– GOMORRON! (Vi hälsar alla väldigt högljutt och glatt på varandra på jobbet, nästan lite tvångsmässigt)
– So’s your face.

5 saker jag brukar tänka

– jag orkar inte med det här/hen här/stiga upp.
– men tänk ba Ellen, så fort du kommer hem från jobbet kan du lägga dig ner igen och sova igen, hela dan fast…
– det skulle va gott med chips.
– usch.
– det är nåt jag glömt…

5 saker jag brukar drömma om nätterna

– att min familj är i fara och jag inte kan rädda dem
– ljud som blir högre och gällare hela tiden
– att jag gjort något jag har riktigt morkkis för, t ex mördat en tant (senaste exemplet)
– om människor jag känner som dött, alltså att vi ses eller pratar.
– att jag är gravid

5 saker väldigt få personer vet om mig

– jag är tredje största bebisen som någonsin blivit född på Jakobstads BB. Brorsan är största. Jag var över 6 kilo och 57 cm.
– jag talar för mig själv väldigt ofta och inte sällan på offentliga paltser, vilket gör att jag eventuellt kan verka lite galen ibland.
– jag har varit sambo en gång, när jag bodde i Hannover. Han heter David och det slutade inte så vackert.
– 
jag har ganska svår grod- och paddfobi. Har också fobi för bestick. Förutom såna där vanliga rädslor som typ krig och svält och Alexander Stubb.
jag har en gång studerat svenska i Åbo, men har knappt några studiepoäng för det och ingen examen. Mådde svindåligt och klarade inte av något alls typ. Ändå bodde jag där i nästan två år. Har även studieskulder som jag fortfarande betalar av från den tiden eftersom jag inte fick ihop de där studiepoängen. Fram till jag började på LittSkap kunde jag inte ens tänka på Åbo utan att få ångest. Nu tänker jag på Littskap, vilket är betydligt mycket behagligare.

5 saker jag älskar att göra

– vakna tidigt en helgmorgon, ha inget på schemat, ligga och läsa på soffan hela förmiddagen med en stor kaffekopp och radio Vega i bakgrunden.
– äta god mat nån annan lagat åt mig.
– leka med små barn jag känner, tycker inte om främmande barn.
– gå på loppis.
– iaktta och spionera på människor.

5 saker som jag vill ska hända innan året tar slut

– jag vill skriva klart the goddamn bok
– jag vill se lite ställen jag inte sett förr
– jag vill få tummen ur och göra saker jag tänkt på länge, typ börja motionera regelbundet och göra en budget, skaffa ordentliga försäkringar och annat tråkigt vuxenkrafs.
– jag vill få upp bloggstandarden till vad den var i fornstora dagar.
– jag skulle vilja bli kär, men jag håller inte andan. Är lite kräsen.

5 saker jag beställer utomlands

– Lush-produkter pga billigare från England
– eeeh, beställer inte så mycket från utlandet, men köper alltid godis, apoteksprodukter och modetidningar utomlands. Eller frågar efter som tuliaiset om nån åker nånstans.

5 saker jag saknar i min garderob

– en perfekt vit skjorta
– ett par hela strumpbyxor
– en (snygg) kostymdräkt
– tillräckligt många svarta t-shirts
– ytterbyxor och jacka man kan åka pulka i. Alla mina vinterplagg är typ loppiskappor och fuskpälsar.

5 saker som doftar underbart

– Jean Paul Gaultiers Le Classique + mentholcigaretter. Hej signaturdoft!
– lavendel.
– pannrum, speciellt fammos.
– kanel.
– friskluft och ved.

5 saker jag vill bli bättre på

– svara i telefon. Eller vill jag bli bättre på det egentligen? Ganska skönt att vara onåbar.
– spara pengar.
– avsätta tid för mig själv.
– sjunga rent.
– rensa hemma.

5 saker jag skrattar åt

– mina egna skämt
Parks & Recreation och 30 rock
– kiss och bajs-skämt
– när någon ramlar eller halkar
– perfekt tajmade bitchiga kommentarer (d v s mina egna skämt)

5 saker som gör mig till mig

– min självdistans
– min empati
– min social förmåga
– min ödmjukhet, HAHAHA jk jk jk, läste bara just vad jag skrivit utan att tveka heller tills jag insåg att frågan inte var 5 BRA saker med mig själv, men vad fan. Det är väl härligt att kunna tycka om sig själv och stå för det. Jag ser ju ingen annan som står i kö för att lista fina egenskaper hos mig så då gör jag det själ.
–  min förmåga att ta plats
– mina svaga nerver.

2015, the year of doing

Just när blogglusten greppade tag i mig på allvar igen efter en period av… icke-blogglust, så däckades jag av årets första influensa. Jag har de senaste dagarna uteslutande hängett mig åt; samtliga avsnitt av Historieätarna (jag har nu fyllt min livskvot av Erik Haag, den gapige jäveln), läst Huset Longbourn, chips och fastlagsbulle och Finrexin. Tack vare goda grannar och goda vänner överlevde jag också detta nederlag och nu är jag tillbaka. Saker som jag tänkt jag skulle vilja blogga om den senaste tiden – jag tänker att en offentlig lista kanske faktiskt sporrar mig att komma ihåg dessa ämnen och sedan blogga om dem.

– Att Damernas Värld tar bort bantningstips och plastikkirurgi från skönhetssidorna.
– min nya fuskpäls från loppis. Har aldrig använt ett plagg så intensivt från första stund. Har bl a använt den inomhus mer än vad siom kanske anses normalt.
– boken Huset Longbourn och i förlängningen arbetare.
– baletten Svansjön som jag såg igår och balett i allmänhet och kanske lite om kulturelitism och hur den tycks frodas i Jeppis (obs! älskade baletten. elitkultur = bra, kulturelit = mindre bra)
– ett blogginlägg med titeln ”Att vara singel är inte en sjukdom så sluta försök bota mig”
– Instagramvälgörenhet, d v s när man gör något ”snällt” bara för att kunna hashtagga hjärtegod om sig själv
– kötthets och den konstiga manlighetsgrejen som följer med detta hysteriska bacon-prisande, detta eviga irritationsmoment för mig. Varför är det trendigt med kött?
–  Astrid Lindgren-dokumentären som SVT sände i julas och hur mycket jag älskar Astrid och
– hur småsur jag kan bli  över att alla älskar Astrid fastän det bara är JAG som förstår henne. Lol.Men varför jag ibland reagerar konstigt när någon annan gillar samma saker som jag gör.
– och en massa annat.

Och om jag har några läsare kvar – vill ni läsa om nåt särskilt? Let me know. Jag har just bedtämt att 2015 ska vara the year of doing, not talking så kör hårt nu. Jag gissar min energi det håller i sig till mars ungefär så passa på.

Bullerbybloggen

Bullerby-böckerna är långt ifrån Astrid Lindgrens bästa, men jag gillar dom ändå rätt så mycket, för de är det tryggaste jag vet. Det hemskaste som finns där är en alkohliserad gammal skomakare och han är inte hemskare än att man ändå vågar gå in dit in case of snöyra.

Jag har svårt att sova utan ljud av något slag, gärna något jag inte behöver koncentrera mig på och inget med nån slags som helst spänning.

Plussar man dessa två faktum ihop så kommer man gansak snabbt fram till att nyheten om att Spotify nu har Bullerbyn – läst av Astrid själv, världens bäst sagotant – och en hel del annat är det bästa som hänt mig på en tid.

Ditt och datt

14

Hej på er! Jag har sportat mycket rött de senaste dagarna, först läppstift och lusekoftsdetaljer och idag nu röda blommor i håret pga After Eights födelsedag! Mitt jobb är jämngammalt med mig och fyller alltså 28 i år. Vi har firat med godis och pynt och blommor i håret då. Rött är en bra färg, min favoritfärg ligger någonstans på gul-orange-rödskalan, men den flyttar sig beroende på dag och humör. Guld och glitter är ju förstås också alltid aktuellt. Alla ba intresseklubben antecknar.

3

Invigde mina nya skor också, dagen till ära. De råkar ju också ha lite rött i sig, så det var ju väluttänkt av mig. Det är något fräscht med att ha vita skor på sig. Men tror nog these babies får vänta till varmare tider hädanefter, för kallt och halt ännu. Men, är det födelsedag så är det.

10934424_10152729172164107_1820055067_n

Jag gjorde mitt livs första palak paneer igår, fast med bondost istället för paneer.  Det blev helt okej gott, men inte som jag hade hoppats. Palak paneer är något av det godaste jag vet, så förväntningarna var höga. Ska pröva lite annan kryddning nästa gång. har frysen full av spenat eftersom jag blev kissnödig vid frysdisken och fick panik och slängde ner dubbelt mer spenat i korgen än vad jag behövde.

10928130_10152731768344139_1952396955_n

Fyndade också denna tingest på loppis igår för blott tre små euro. Inte katten då, men det är numera omöjligt att ta en bild i min lägenhet utan att det är en katt med på något hörn. Jag är mycket svag för sakral konst och ikoner och allt möjligt religöst krafs, så ni kan förstå min lycka när jag hittade detta praktexemplar av sådant. Köpte också en petrolblå sammetskjol och ett påslakan. Köper bara påslakan på loppis nu förtiden, de är så härligt mjuka. Och snygga. Tycker om när ens bäddning andas barndom och svunna tider. Och ni som tycker att det är äckligt – lol på er.

Ikväll ska jag se På spåret – så klart – och så ska vi spela Sing Star, det är jag pepp på! Resten av helgen tänker jag försöka vila och läsa bara, har sovit lite dåligt de senaste veckorna.

Känn ingen sorg

ba_ttrebil

Jag är ju sent ute med det mesta, för jag orkar och hinner sällan hålla mig uppdaterad. Känn ingen sorg, som är baserad på husguden Håkan Hellströms musik och texter, har varit på min to watch-lista i typ två år och igår, äntligen, såg jag den! Och jag älskade den. Så klart att jag älskade den. Jag älskade den romantiska bilden av Göteborg, jag älskade Tomas von Brömssen som farfarn, jag älskade kläderna, jag älskade Håkans cameo och jag älskade det mesta annat i den.Jag vet inte om jag hade älskat den lika hårt om jag inte hade så starka känslor förknippade med Håkans låtar, men jag hade nog gillat den i alla fall.

Håkan var ju allt för mig som 13-åring, jag samlade på minsta lilla utklipp jag kom över, hörde på Känn ingen sorg-skivan på repeat hela sjuan och åttan igenom, hamnade i slagsmål med en kille på min klass som sa att Håkan var dålig och fulgrät när jag såg honom (därför hånar jag aldrig beliebers eller andra fans, för jag vet hur det är) på scen första gången. Det var på Sofiero i Helsingborg och jag var där med mamma, som skämdes över mig. Sen dess har Håkan alltid hängt med. På senare tid så har jag börjat lyssna mycket på Känn ingen sorg-skivan igen, för det känns som att den öppnat sig för mig på ett helt annat sätt, när jag är 27 och lika gammal som Håkan var då. Gråter alltid lite till Nu kan du få mig så lätt, kanske en av världens topp tre bästa låtar.  Man ba JA HÅKAN, precis så här är det.

Tror det är rätt många i min ålder som har håkan att tacka för mycket, det känns som att han är en rtist som betytt mycket för många. Men filmen, ja.

769a1fba8d23f3c487727647e6527e8c
94061961618a9cd506b2e934f39e254d
2231a58e0af6285f5494dd16d4c30264

771b150f10c6baa01f0240e2b7e585bc

Filmen handlar om Pål, Johnny och Lena. Och Prinsessan Eva i nylackerade skor förstås. Pål vill göra musik men lider av scenskräck och tvångstankar och Johnny bara ÄR , så där jättefint dekadent och trasig och glamorös. Jag gillade att han killen från Torka aldrig tårar… som spelar Pål har härmat både kroppsspråk och sättet att prata av Håkan himself och jag ÄLSKAR Johnny förstås, män med silkesskjortor och örhängen = bra. Lena är lite tråkig känner jag men okej då, det behövs väl nån motvikt. Prinsessan Eva är ytterst osympatisk och dessutom väldigt snyggt klädd, så henne gillar man ju. Jag är svag för diviga kvinnor på film och tv.

Det här är ingen Mamma Mia-typ av musikal, alltså no offence Meryl Streep, men den filmen ligger några kilometer söder om Känn ingen sorg på kvalitetstermometern. Känn ingen sorg är en riktigt bra film helt enkelt. Med ett jävla bra soundtrack <3.

Ska vi avsluta med världens roligaste klipp? Klart vi ska! När Håkan var med i Skavlan förra året. Så jävla roligt.

 

Minusgrader

10913486_10152723511004107_1461531593_n

Jag älskar minusgrader, jag älskar kyla och jag älskar den krispighet som kyla ger luften. Visst är sommaren fin och det är superskönt att slippa inbilla sig att layers är fashion, men alltså vintern <3. Inte för att jag är särdeles mycket utomhus på vintern, men ändå. Mjuka månggång-tvättade lakan, DVD-boxar med serier, bokhögar och kattkurr är ju mycket bättre vintertid. Och det är liksom helt okej att ligga under täcket 16 timmar i dygnet. Så det är vad jag gör these days. Sen jobbar jag lite ibland och skriver ltie ibland, men skriver gör jag oftast också i sängen så jag vet inte om det räknas som annan aktivitet.

10937384_10152723511499107_49103914_n

Ja, jag är rödhårig igen, efter ett år eller två som blond. Tror nog jag blir blond(are) till sommaren igen, men trivs ganska bra som adoptiv-Weasley just nu. Här syns min hårfärg ganska bra, plus att det är en fördelaktig bild av Kantele, katt nummer ett. Och min näsa, är väldigt nöjd över dess grandiositet på den här bilden. Stora näsor = bra.

10893901_10152723511504107_758881069_n

Här ser vi då Trean, som fortsättningsvis bara heter Trean. Det var så här jag såg ut första gången jag såg Volvo-reklamen med Zlatan, på tal om stora näsor.

10934324_10152723514634107_2096617641_n

Och så Viola, det typiska mellanbarnet. Jag vet inte egentligen vad typiska mellanbarnsegenskaper är, men jag tykcer om att använda föräldra-barntermer om katterna, folk blir så obekväma. Och i bakgrunden skymtar ni mitt senaste skofynd! Jag har länge suktat efter ett par vita, eller ljusare i alla fall, så när jag såg dessa Nikes för 350 kronor slog jag till direkt. Vi var alltså till Haparanda i lördags, jag och syskonen, därav priset i icke-euro. Så om minusgraderna ska försvinna nån gång, så är det för att jag ska kunna börja använda mina nya skor.

Detta har hänt

10719202_10152718113799139_1819308745_n

Jag har blivit småbarnsförälder igen. Det här är (än så länge, har inte kommit på nåt bra namn ännu) Trean, som flyttade in hos oss igår. Och med oss menar jag mig och mina två andra katter. Yes, jag är så sorglig som det låter. Tror även jag skrev under pappren på evig spinsterhood i o m en tredje katt men va fan. Hur kan man inte erbjuda en sån här liten hemlös ett hem? Exakt. Hittills går det bra, Kantele är obrydd som vanligt och Viola är nyfiken, men lite maktgalen, så några små kamper har det blivit.

Annars är det inte så mycket nytt att berätta. Jag blev medlem i facket i veckan, efter att det varit på min to do-list i snart tio år. Bättre sent än aldrig. Så nu är det väl bara och börja strejka, hehe. Nånä. Har också blivit månadsgivare till Amnesty, så jag är ganska stolt över vad jag gjort med 2015 so far. medlem i PAM, medlem i Amnesty och medlem i crazy cat lady-klubben. Inte illa efter nio dagar.