Tahdon

Imorgon, då gäller det.

 

Annonser

On another note…

1399753_10154926327235601_7338985458221121953_o

Jag hoppas de nio som röstade emot förslaget i lagutskottet får diarré lagom till helgen och mår jättedåligt och svimmar på toaletten när de skiter för fjortonde gången den natten, men blir friska nog att gå till jobbet på måndag men har ingen aptit hela veckan, fast de har lyxvecka i matsalen på regeringshuset. Sen hoppas jag att den folkvalda riksdagen lyssnar på folket och röstar mot lagutskottets förslag nästa vecka. För ni vet, det kommer bara att komma upp igen.

Tack för mig.

 

Det handlar om Det handlar om dig

Liisa var vänlig nog att att fråga vad jag tyckte om Sandra Beijers Det handlar om dig, som jag läste ut häromdagen medan jag kokade risgrynsgröt. Yes, att nån frågade, för nu kan ajg svara, har velat skriva lite om Det handlar om dig sen jag läste den men jag har låtit bli, eftersom jag har svårt att hålla mig rationell och vänlig när jag ska försöka förklara nånting. Men here goes.

Först och främst, jag är inte ett stort fan av Sandra. Före ni skjuter ner mig, för jag vet att hon har supertrogen fanbase; Hon är en fantastisk bloggare, hennes blogg är den blogg jag läst längst av alla bloggar tror jag. Och fast jag inte vill, så klickar jag mig in på hennes blogg nästan varje dag. Så jag förnekar inte det, hennes blogg är välskriven och jag gillar att hon hittat sitt koncept och att hon kör stenhårt på det. Dessutom lyfter hon upp feminism på ett bra sätt. Ändå är det något som skaver. Kanske för att hon verkar lite blind för sina egna priviligerier ibland. Kanske är det avundsjuka, hon lever ju typ det perfekta livet, åker till New York och Paris och festar, har en pojkvän med snyggt hakparti, roliga kompisar, får designa kläder till JC, lyckas få bokkontrakt och skriva superhyllad bok, hon har pengar att köpa snygga kläder för… Ja, kanske det är en stor dos avundsjuka inblandat. Hur som helst stör Sandra Beijers blogg mig lite. Jag orkar liksom inte med kaniner och ”söta pojkar” jämt. Det är okej att orka givetvis, JESUS CHRIST – jag vecklar in mig i ursäkter här nu bara för att låta så vuxen och respektfull som möjligt, jag gillar inte Niotillfem-bloggen, sori nu ba, kan ingenting åt det, det är väl inte så jävla konstigt.

Så jag satt liksom och hoppades att jag inte skulle tycka om boken. Blev lite nervös eftersom alla verkar älska den med hull och hår (Jessika Gedin på Babel, som jag annars brukar ha cirka 99 procent lika boksmak som älskar den bl a), hur sjukt är det egentligen? Att läsa en bok och hoppas på att den är dåligt skriven. Herregud, borde eventuellt gå i terapi för det här. Men, alltså; jag tyckte inte om den.*lättad suck, för gud så jobbigt det hade varit annars* Jag har verkligen rannsakat mig själv för att känna efter om det bara är missunnsamhet mot Sandra jag känner. Efter ramsor om systerskap och mantran om att alla får tycka olika, vissa tycker om mazariner och skoluniformskjolar och andra gör det inte (jag är andra), så kom jag fram till att det inte var missunnsamhet.

Jag kanske är för vuxen för den, tror jag skulle älskat den som 14-åring. Men språket blir (precis som i bloggen) lite väl gulligt ibland, sådär andfådda meningar utan udd och det hela känns lite konstlat ibland. Det kryllar av meningar som typ ”Jag springer efter dig och blir anfådd och du hör det säkert, men om tio minuter kommer bussen och jag struntar i branden i mina lungor för framför mig finns bara du, du, du”. Fast snyggare komponerat då, jag pratar inte det här Sandra Beijeriska språket så bra, men Sandra gör det till fulländning. Är det din kopp te kommer du inte att bli besviken, men, ja. Det är som sagt inte min kopp.”Det regnar och när jag gråtit klart regnar det inte längre”. Man ba jaha.

Huvudpersonerna röker typ varje kapitel, vilket Sandra har förklarat varför de gör i sin blogg nånstans, och det stör mig inte för att de röker, jag röker ju själv, men det blir så många upprepningar. Det känns som en typisk debutantgrej, att placera kaffekoppar och cigaretter i händerna på personerna bara för att de ska ha nåt att göra med de där händerna. Nu låter jag som nån gubbe med  fjorton romaner i ryggraden och medfött självförtroende, men jag gör samma sak själv i mina texter, därför reagerade jag på det. Sen så tyckte jag boken var lite platt helt enkelt. Den fyllde mig inte med något alls.

Men jag o-rekommenderar den inte, men det är som att äta en påse lösgodis. Kanske inte världens bästa middag och man mår lite illa efteråt, men man äter ju ändå.

Köpmannamässa

Har inte bloggat i helgen för jag har jobbat typ hela tiden pga köpmannamässa. När jag inte har jobbat så har jag och Nikko kommit på vad vårt punkband (som vi tydligen ska starta, jag har startat många punkband i min dagar, för jag är ganska bra på att hitta på namn, men dålig på att musicera) ska heta. Lessarpojka på speed.

En produktiv helg m a o.

 

Världens bästa recept

10743787_10152286249796486_63062838_n

Alltså jo, jag vet, bilden är inte så inspirerande men här går min plikt som medmänniska och vegetarian före estetiken. Jag MÅSTE nämligen dela med mig av det här receptet, för det är så sjukt enkelt och gott. Vi pratar godaste bullarna du ätit, kött- eller inte. Jag fick receptet av syrran som i sin tur fått det av sin svärmor och jag har gjort vegebullarna två gånger bara den här veckan. alla jag bjudit dem på, två köttätare och en vegetarian har vairt lyriska, så tro mig. Du VILL testa. Jag har använt nån billig (osaltad) nötblandning med hasselnötter, mandel och cashew och emmentalost, men det där gör man som man vill. Jag har också rivit ner en hel lök istället för en halv för lök=gott.

Varsågoda.

Bra brudar

Jag har en pissdag som är i mitten av en pissvecka som bara är en pissvecka i raden av pissveckor i mitt pissliv. M a o, jag har mens och jag är trött och jag kan inte dricka kaffe för kaffe får mig att spy när jag mensar och dessutom är jag stressad. NI FATTAR. Först hade jag tänkt lista folk jag hatar, som typ 1. folk som vägrar inse hur priviligerade dom är 2. folk som kör över andra och utnyttjar härskartekniker 3. folk som sparkar neråt 4. folk som använder uttrycket ”man är sin egen lyckas smed” 5. folk som drar bacon-skämt 6. folk som…. I all evighet, amen. Men så tänkte jag att jag kunde lista lite bra brudar istället, för bra brudar gör mig på gott humör. Så här är lite bra brudar, eftersom jag själv sviktar i min bra-ighet idag.

  • Soraya Hashim förklarar sin skitroliga och kristallklara (för mig iaf) Halloween-kostym Sjyssta killen och lyfter i samma veva upp ett av de mest irriterande fenomenen of our time; sjyssta killar. Ett närabesläktat fenomen är Storsinta snubbar, som Fan vad Fittigt-gänget dedikerade ett helt poddavsnitt till. Underhållande och lärorikt om maktstrukturer.
  • Margret Atladottir om fatshaming och den här förbannade hälsohetstrenden. Smarta Peppe har också kommenterat.
  • Zlatan (och hans jävla kaxighet) i alla ära, men det är inte okej att förbise kvinnliga fotbollspelare som gjort stora saker, som t ex 200 landskamper. Jävligt fult. Och tyvärr inte det minsta överraskande.
  • Min fäshiöndarling Ann-Sofi Back har gjort coolaste reflex-kollektionen med If. Skulle gå över många lik för en mössa. Eller väskan!!! Och kjolen, även om jag inser att den kanske är en smula svårburen. Finns bl a på Åhlens… Mamma. 🙂 🙂 🙂 Det är ju jul snart. Förresten har ni väl sett dokumentären Never back down om Ann-Sofi? Klart ni har. Annars finns den här (i fyra dagar till, så skynda!), om ni ”glömt hur den var”.
  • Gnuccis nya, man ba YES!!! Älskar stylingen och älskar historien och älskar låten. Gnucci live i Umeå för ett par år sen är fortfarande något av det galnaste (i betydelsen bra galen) jag sett.
    https://www.youtube.com/watch?v=zL5tIPa-Dms
  • På tal om bra musik, Silvana Imam. Hennes nya EP går varmmmm på mornarna här i caféet när jag städar eller försöker vakna. Lyssna på den på Spotify som jag inte orkar söka efter länk till. Här är i alla fall en live-version av Svär på min mamma.
  • Är ju pinsamt sent ute med det här men alltså Candy crush-koma osv, men alltså;  #faboless. Från ett klockrent namn till en beundransvärd kampanj. Joina!