Filmfetton

NEBRASKA-MOVIE-01-1024x734

I helgen har jag kollat på en hel del film, först Gone Girl på bio med min bio-partner nr 1. Den var bra. Typ 3½ tomma och flottiga popcornslådor av 5 möjliga. Sen hyrde jag och brorsan film i lördags. Lukas Moodyssons superfina Vi är bäst! (Som jag visserligen sett förr, men inte brorsan. Och jag älskar den filmen, för den påminner så mycket om min egen högstadietid, plus att den är så genial i detaljer, så klockren, en 4½ av 5) och till den filmen jag vill prata om idag, Nebraska. Nebraska är gjord av samma kille som gjort Sideways och The Descendants, två gubbiga men ändå bra filmer. Nebraska är lite lika, gubbig, men ändå bra. Den handlar om en on the edge of Alzheimers-pappa som tror sig ha vunnit en miljon och hans son som efter många om och men går med på att köra honom till Nebraska för att hämta upp ”vinsten”. Det är en fin och lågmäld (svartvit for some reason, men det funkade) historia om familj och försoning och bla bla bla. Se den, om ni har två timmar över. Också en bra skildring om den punkterade amerikanska drömmen. Och är en svag för spökstäder och obskyra motels så är det en fullträff, typ.

Men. Och det här är vad jag egentligen ville säga om filmen. Huvudrollen, David, har en ex-flickvän, som figurerar kort i historien och… HON ÄR TJOCK! UTAN ATT DET GÖRS TILL EN GREJ!!!

Och nej, hon är inte ”kvinnlig” (wtf, vad är det?) och ”kurvig” (<- det här är alltså uttryck som brukar användas för att beskriva smala människor som t ex Kate Winslet eller Jennifer Lawrence men som av nån anledning ses som plus size och  underbara för att de fångas på bild ätandes hamburgare, aaaargh, så många fel i världen, errro, error, error) utan sådär vanligt Midwest-tjock. Hon är inte rolig, hon är inte skämt, hon är inte elak, hon är inte dum, hon är inte lat och det kommenteras inte ens att hon är tjock. Hon bara är. Det här kanske låter som en konstig grej att haka upp sig på, men om ni riktigt börjar tänka efter – när har ni senast sett en tjock människa på film som inte är rolig eller dum? Eller tillskriven nån annan fördumsfull tjock-egenskap? Tänk riktigt noga efter. Och ge mig gärna ett exempel om ni kommer på nån.  Det var så befriande att se Missy Doty (som skådisen heter) spela en HELT. VANLIG. TJEJ. Så om inte för annat så kan ni ju se filmen.

Sen att filmen inte klarar Bechdel-testet på långa vägar eller  är sjukt vit, det är klart. Men allt är ju hemåt och jag jublar för minsta lilla steg. En helt vanlig tjockis, wohoo!

 

 

Annonser

6 thoughts on “Filmfetton

  1. hah! fantastiskt! det är så himla sällan man träffar på något normbrytande i filmvärlden så varje liten grej lägger man ju extra mycket märke till. jag försökte tänka efter om det fanns någon annan film med en tjock kvinna som bara VAR, men kom inte på någon. inte en enda. när jag googlade lite kom jag till listor som hette saker som ”10 best fat women movies” där varje film på listan i princip är ett enda långt fat-joke. hooray?

    Gilla

    • ja, alltså precis! visst är det empowering på nåt vridet sätt med feta & roliga brudar som typ hon i bridesmaids men ändå, varför måste de brudarnas sexulatiet t ex alltid förlöjligas och göras till nåt skämt? och deras självförtroende porträtteras alltid som lite mentaltsjukt högt, typ ”ja, höhö, hon är fet men tycker ändå hon är snygg, en sån tossing, höh”. eller så är de så jävla go och gla som kexchokla, man ba NEEEJ.

      Gilla

  2. Haha ”filmfetton” sjukt bra rubrik 😀 Kommer inte heller på nån film om feta brudar som är som de är mest i verkligheten – vanliga dödliga. Möjligen skulle det vara äldre kvinnor då, som inte på nåt sätt har en sexuell roll utan kanske en mer intellektuell. Typ en mommo som ger goda råd och ser snäll ut.

    Tänk en kvinnlig fet politiker som skulle filmas på samma sätt som en manlig… Alltså det verkar ju bara inte vara möjligt?!

    Gilla

    • ja, men precis, är en urmoder till cirka 1000 barnbarn så är det okej att va lite sådär mysigt tjock.

      eller en fet kvinnlig politiker skulle behandlas likvärdigt med en fet manlig politiker i verkligheten?! den drömmen alltså.

      Gilla

  3. Det finns en helt underbar film som heter Fat kid rules the world. Innan jag sett den trodde jag den skulle vara en i mängden ”let´s make fun of the fat kid”-film, men ack så fel jag hade. Den var både rörande och tankeväckande, och ingenting kretsade kring huvudpersonens vikt, annat än hans egen osäkerhet. Jag blev så glad att ingen annan i berättelsen så mycket som nämnde ett ord om hans vikt eller storlek, utan han behandlades som en ”normalviktig” person (tänk att man helst reagerar på sådant? Att en människa kan behandlas som en människa trots att man inte är gjuten i normformen, FY FAN!)
    Men hur som helst, skitbra film som jag rekommenderar varmt 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s