HUR HINNER NI BLOGGA?

Och vad håller jag på med i mitt innehållslösa liv så att jag inte hinner blogga? ! Fattar inte. Lovar bättring, snart. Sluta inte klicka in er hit, det kommer, det kommer.

Annonser

Veckans skiva

Beatrice-Eli-Die-Another-Day-2014-1200x1200

Den här senaste månaden har jag lidit av följande; mördar-mensvärk, ryggskott, ögoninflammation och nu då – post-visdomstandsutdragningsvärk. Börjar bli trött på att skriva om olika krämpor jag har, men jag har inte så mycket annat att skriva än att jag har jätteont i käften. Drog alltså ut två visdomständer i tisdags och det är inte så roligt som en kunde tro. Så idag skriver jag inget om min kropp utan idag utnämner jag Beatrice Elis brand spanking new skiva Die Another Day till veckens skiva. FÖRSTÅS. Hon är så jävla bra, känns som att jag väntat på den här skivan i evigheter (men i verkligheten är det bara två år, sen hennes EP kom). Gillar du pop, gillar du feminism och gillar du.. typ.. jag vet inte, ööh,  LIVET så gillar du den här skivan.

Ikväll är det premiärträff för vår nya HBTQI-ungdomsgrupp här i nejden. Om du är, eller känner nån som är, typ tonåring, identiferar sig HBTQI-igt och vill träffa likasinnade och sådär, kom ikväll! Klockan 18:00 på After Eight, Storgatan 6, Jakobstad, Österbotten, Finland, Världen, Universum.

Nu ska jag gå och köpa mera värkmedicin. För.. Ja. Ni vet.

 

Med mig och ryggskottet är det bättre

IMG_2820

Och livet fortsätter i sakta mak hemma hos oss. Jag stickar baby-vantar så det glöder om stickorna, dricker kaffe med grannar och vänner och somnar med spinnande katter runt huvudet. Skönt, ospännande och slött. Idag ska jag och brorsan t ex göra halloumi, couscous och ”kall sås” (på brorsans beställning) och sen tänkte jag kanske börja med ett par vuxenvantar. Ni hör ju vilken bladvändare mitt liv är.

 

Kindness har ju släppt ny skivaförresten och  det kan jag nog godt lide. House från förra skivan är fortfarande en av mina bästa låtar evööör. LIFEANTHEM RIGHT THERE.

Cravings

Visst var det så det hette en gång i tiden under modebloggarnas guldålder? Hur som helst, nu har jag insett att jag MÅSTE (i ordets lösaste bemärkelse, skulle välja mycket annat före detta, typ luft) ha en ny soffa. Min nuvarande soffa är jätteskön men så nedsutten och sönder att det guldiga paisley-mönstret inte väger upp det längre.  Den här nya soff-hetsen började redan i våras när jag såg den perfekta rosa soffan på loppis i Vasa och inte köpte den. Grämer mig fortfarande och grips stundtals av obändlig lust att köra till Vasa och se om den finns kvar, men det är den nog inte. Så, nu har jag inlett jakten på ett substitut. En ny soffa. Min nya soffa ska va:
1. Bekväm
2. Tresitsig
3. Färgglad (eller färg- i alla fall)
4. Gärna på träben, men ej ett krav
5. Rundad i hörnen, men ej heller krav

Min nya soffa ska inte vara

1. Av läder
2. Vit eller nittiotalsblommig
3. Ny
4. Sådär stor och L-formad och amerikansk
5. Skarp och obekväm

Har Du en soffa som uppföljer dessa kriterer? Hör av Dej! Lovar att ge soffan ett bra hem.

 

Filmfetton

NEBRASKA-MOVIE-01-1024x734

I helgen har jag kollat på en hel del film, först Gone Girl på bio med min bio-partner nr 1. Den var bra. Typ 3½ tomma och flottiga popcornslådor av 5 möjliga. Sen hyrde jag och brorsan film i lördags. Lukas Moodyssons superfina Vi är bäst! (Som jag visserligen sett förr, men inte brorsan. Och jag älskar den filmen, för den påminner så mycket om min egen högstadietid, plus att den är så genial i detaljer, så klockren, en 4½ av 5) och till den filmen jag vill prata om idag, Nebraska. Nebraska är gjord av samma kille som gjort Sideways och The Descendants, två gubbiga men ändå bra filmer. Nebraska är lite lika, gubbig, men ändå bra. Den handlar om en on the edge of Alzheimers-pappa som tror sig ha vunnit en miljon och hans son som efter många om och men går med på att köra honom till Nebraska för att hämta upp ”vinsten”. Det är en fin och lågmäld (svartvit for some reason, men det funkade) historia om familj och försoning och bla bla bla. Se den, om ni har två timmar över. Också en bra skildring om den punkterade amerikanska drömmen. Och är en svag för spökstäder och obskyra motels så är det en fullträff, typ.

Men. Och det här är vad jag egentligen ville säga om filmen. Huvudrollen, David, har en ex-flickvän, som figurerar kort i historien och… HON ÄR TJOCK! UTAN ATT DET GÖRS TILL EN GREJ!!!

Och nej, hon är inte ”kvinnlig” (wtf, vad är det?) och ”kurvig” (<- det här är alltså uttryck som brukar användas för att beskriva smala människor som t ex Kate Winslet eller Jennifer Lawrence men som av nån anledning ses som plus size och  underbara för att de fångas på bild ätandes hamburgare, aaaargh, så många fel i världen, errro, error, error) utan sådär vanligt Midwest-tjock. Hon är inte rolig, hon är inte skämt, hon är inte elak, hon är inte dum, hon är inte lat och det kommenteras inte ens att hon är tjock. Hon bara är. Det här kanske låter som en konstig grej att haka upp sig på, men om ni riktigt börjar tänka efter – när har ni senast sett en tjock människa på film som inte är rolig eller dum? Eller tillskriven nån annan fördumsfull tjock-egenskap? Tänk riktigt noga efter. Och ge mig gärna ett exempel om ni kommer på nån.  Det var så befriande att se Missy Doty (som skådisen heter) spela en HELT. VANLIG. TJEJ. Så om inte för annat så kan ni ju se filmen.

Sen att filmen inte klarar Bechdel-testet på långa vägar eller  är sjukt vit, det är klart. Men allt är ju hemåt och jag jublar för minsta lilla steg. En helt vanlig tjockis, wohoo!

 

 

Augenentzündung

10670041_10205178167683035_7664626938641021277_n

Som rubriken skvallrar åt den tysklärde läsaren har jag åkt på en liten ögoninflammation. Eller nåt. Ont som satan gör det i alla fall. Orkar i stunder inte hålla upp ögjäveln så då får en ta till vad en hittar i skrivbordslådorna i kontoret. Vet inte varför jag köpt den här, men säkert hade jag nån fin tanke bakom det.

För övrigt har det inte hänt så mycket, jag har pms-at hela veckan och mest legat i sängen och ätit godis och sett på film. Såg bl a Grand Budapest Hotel (helt underhållande, men har lite svårt för Wes Andersons hysteriskt quirky:iga värld gpa finns aldrig kvinnor med betydande roller och dessutom är det så mycket fokus på ytan att innehållet blir lite platt, men jo, okej, helt sevärd) och Her (superfin och intressant framtidstolkning, kändes trovärdig. Plus fina skådespelare!) på en och samma dag. Ikväll fortsätter jag på filmtemat och går på bio, Gone Girl. Har sjukt höga förväntningar.

Om jag ser nåt genom ögoninflammationen d v s.