Skämtar ni med mig?!

IMG_2279
Ni golvade Viola i alla fall.

Herregud, måste börja skriva mer om Jeppis Pride (eller om filmen Call girl ska visas i Frankrike eller inte, det är en sökterm på Google som lett er hit. Tyvärr vet jag inte om den ska det eller har gjorts det, f’låt), mitt besökarantal sköjt i höjden. Har inte varit med om något liknande sen Linn Jung länkade till mig, och inte ens Jungas Lintsu  fick upp statistiken på det sätt som Priden gjorde. Kände mig för ett ögonblick som en sån där kändisbloggare. Tack för alla fina kommentarer och tack för allt stöd och tack för att ni alla är så förbannat smarta, civiliserade och medkännande människor.

 

Annonser

The Neverending Story

Åh fy fan, jag är trött på att de ordnar bröllopsmässa här i stan år efter år.  Tycker det bara är så otroligt löjligt att propagandera heteroäktenskap på det där sättet och i Jeppis dessutom! Känns som att de gör det BARA för att provocera. Det förstör ju hela stadsbilden och jag kommer nog undvika att besöka hela stan under bröllopsmässan. Räcker det inte med att de får gifta sig i kyrkorna och överallt nu för tiden? Måste de vara så in your face?!Känner mig så obekväm med alla dessa brudar i vit klänning och brudgummar i kostym, hur ska jag förklara för mina barn varför de där har guldringar på fingrarna?  Syns inte heteroäktenskapen tillräckligt i alla medier redan med bröllopsannonser och artiklar om unga heteropar som gift sig redan? Jag säger det är en trendfluga, det kommer försvinna om några år!  Har också hört rykten om att de ska flyga in 10 000 tyska bröllopstårtor. Synd att dom förstör en liten stad på det där viset.

Så kan en ju också tycka. Men det gör jag inte, det vore ju knäppt. Att låtsas som att jag har monopol på stan, att bara evenemang som tilltalar mig personligen får arrangeras. Vore också knäppt att tycka att heteroäktenskap och bröllop är fel, bara för att jag själv nödvändigtvis inte vill vara en del av det. Men det här är en kommentar som vore helt rimlig att tänka sig, om en byter ut alla heteron och bröllop mot homos och Pride.

Jag är med i vad en kunde kalla kärntruppen inom planeringen med Jeppis Pride. Jag har sen folk fick nys om hela prajdaset svarat på frågor, tackat för lyckönskningar och förbannat mig över och till slut börjat undvika kommentarsfälten på diverse sidor. Överlag så har ju 99% av reaktionerna varit positiva, den där negativa procenten har varit på de här kommentatorsfälten då. Och det vet ju alla, kommentarsfält lockar dårar till sig som honung lockar flugor. Och dårarna (ja, sori nu ba, jag orkar inte vara diplomatisk och kalla de som uttrycker åsikter som mitt exempel något annat än dårar).

Jag har valt att inte skriva så mycket om Priden innan, mest för att jag inte orkar slösa energi på att försöka övertyga någon om att vi inte är farliga, smittsamma eller ens främlingar. Jag tror inte att någon som på allvar är så äcklade eller rädda för oss att de måste skriva hatiska kommentarer kommer ändra sig, även om jag drar upp alla argument som; HBTQI-människor är inget nytt för Österbotten eller Jeppis, vi tar inte hit nån grej, det är era bröder och systrar som det handlar om, det handlar om kärlek, inte sex, vi vill inte provocera vi vill bara få finnas och fira att vi finns osv osv osv i all evinnerlighet amen. Jag kan bara hoppas att det kommer den dagen när människan ifråga måste ändra uppfattning tack vare någon närastående som kommer ut. Jag lägger hellre min energi på att stödja dem som behöver det och uppmuntra dem som redan har insett att det inte är nåt farligt med människor av andra sexuella läggningar än en själv. Jag har också valt att inte skriva om Jeppis Pride för mycket, för jag är inte ute efter sensationsläsare eller lättköpta besök på min blogg, för att jag skriver om Priden. DESSUTOM har jag enormt svårt att hålla mig sval och saklig i de här frågorna.

Men nu har det varit lugnt en stund. Men så blossar debatten upp igen, så fort nån nämner Jeppis Pride. Via Karolina hittade jag – som skrev ett bra inlägg själv – Carros inlägg om Priden. Ett kort, sakligt och glatt inlägg om Jeppis Pride. Bra så, skitbra! Men så exploderar det i kommentatorsfältet, folk nästan snubblar på varann för att få säga sin åsikt om hur ”onödigt” Jeppis Pride är. Det slutar aldrig. Åsikterna om Jeppis Prides vara eller helst icke vara då, det är the neverending story. Och nu orkar jag inte vara tyst längre.
Vi får finnas, men helst inte synas. Och absolut inte leva med samma rättigheter som andra. En vanlig tankegång verkar vara att vi vill lyfta upp HBTQI-identiteter till skyarna, på nåt sätt få det att framstå som att det är bättre att vara gay än straight. ”Var är Straight Pride?” gnäller nån. EVERY FUCKING DAY IS STRAIGHT PRIDE. Är det för mycket begärt att vilja ha två dagar om året att fira sig själv och uppmärksamma de orättvisor som finns kvar i världen?

I Uganda har de just lagstiftat om livstidsstraff på homosexualitet. I Ryssland förföljs och torteras HBTQI-människor dagligen.
I Arizona diskuterar de att lagstifta om servicepersonals  rätt att neka HBTQI-människor service.

Vi lever tack och lov inte under såna omständigheter här, men det betyder inte att allt är okej här heller. Erhm, erhm, sannfinländare i riksdagen, erhm, erhm. Dessutom får vi aldrig, aldrig ta vår relativa frihet och jämställdhet för givet. Jag förstår att det är skrämmande med saker som känns nytt och främmande. Men det är inte nytt! Och det är inte främmande! Det syns bara nu. Och du, o kommentarsdåre, du behöver inte vara rädd. Jag lovar. Så låt oss för fan fira hur långt vi kommit och komma ihåg hur långt vi har kvar en gång per år. Okej? Okej.

PS Och tack alla smarta, fina människor som orkar ge sig in i debatten och säga emot dårarna!

En sån där pensionärsgrej jag gjorde igår

IMG_2449

Det här är mitt köksbord. Jag köpte det plus fyra stolar för 40 euro när jag flyttade till lägenheten jag bor i nu (nej, vänta, jag ljög! Faffa och fammo köpte det åt mig för 40 euro. Åh faffa ♥ ) . Det är lagom stort, lätt och ganska snyggt. Gillar träet. MEN! Den tidigare ägaren har lackat bordsytan helt horribelt, den är skröplig och ser konstant skito ut. Det här har alltså stört mig i två och ett halvt år. Tills igår!

IMG_2450

Med ltie (okej, ganska mycket) hjälp av min favoritinredare Mia-Irene gjorde jag om bordsytejäveln.

IMG_2452

Jag köpte vaxduk och täckte över hela skiten och stiftade fast på undersidan. Lätt som en plätt som en papperscigarett som måsta ta en huvudvärkstablett (<- ett utryck vi alltid använde i lågstadiet. Vad är en papperscigarett?). Känns ltie så där vårigt också nu när vi har april i februari.

IMG_2453

Sen när jag tröttnar på det så är det ju bara att riva lös duken igen. Jag känner mig mycket nöjd med mitt nya köksbord även om brorsan kommentar var ”är det inte sånt där som pensionärer har?”.

IMG_2454

Så en smoothie på det då! Smoothien var förresten min bästa hittills; kiwi, blåbär och spenat (plus alla basingredienser som yoghurt, apelsinjuice, linfrön, banan och havtornspulver).

En påse fynd

IMG_2422

Igår kom jag hem med den här påsen. En påse fynd helt enkelt.

IMG_2427

I påsen fanns ett par powerörhängen för femtio cent…

IMG_2434

… och två påslakansset! Älskar lakan från loppis, de är så mjuka och sköna. Och när de dessutom är så snygga och mysiga som de här, ja, då tycker jag faktiskt de är värda två euro settet (loppispriser, mitt livs kärlek). Allting från Nada nord-loppiset som flyttat nästan-granne med jobbet. Jag hann inte gå igenom klädavdelningen, men det såg lovande ut. Dagens tips alltså! De finns på Södermalmsgatan och har uppe mellan 15 och 18 varje dag eller nåt sånt.

IMG_2431

Orsaken att jag hade lite bråttom var för att jag skulle träffa syrran 2. Det här är alltså syrran 2, Lina. Om jag pratar om bara syrran så är det Julia, min äldsta syster och enda helsyster. Syrran 3 är skånesystern Nora. Nu har vi det utrett. Hur som helst. Vi åkte och pantade flaskor efter helgens överraskningsfest. Syrran 2 svor på persiska åt andra bilister. Tydligen kan hon sånt.

IMG_2432

Och köpte te för pengarna.

IMG_2445

Det var okej gott, men lite för sött för min smak. Jag drack en kopp av det medan jag…

IMG_2446

… kollade på Moodyssons senaste Vi är bäst! (sjukt bra, älskar de här tre små punktjejerna, de är mina nya idoler)…

IMG_2438 IMG_2443

… och myste med katterna (försökte fota nya lakanen med Viola eftersom jag tyckte ränderna matchade henne, men hon var inte intresserad)…

IMG_2447

… och åt något så fantasifullt som gröt till middag. Här på jobbet har jag ett par kollegor som äter en gröttallrik varje frikkin morgon och konstant pratar om hur gott det är med gröt. Så när jag inte orkade göra något annat så tänkte jag att jag skulle testa om gröt verkligen är så gudagott som de påstår. Jag har bara klibbiga minnen av barndomens havregrynsgröt, fy fan. Men det var helt okej. Godare än jag minns det, men then again hade jag äppelmos och kanel på, det fick vi aldrig i skolan. Där var det en slev tapetklister med havregryn, utan tillbehör, som måste dunkas ner i tallriken av en bastant mattant för att ens lossna från sovjetsleven.

När jag skrev den här beskrivningen av min lågstadiegröt så blir jag lite tveksam om det faktiskt var så här eller om jag blandar ihop min barndom med nån gammal filmatisering av Oliver Twist.

Saker jag gjort och saker jag tänkt

Nu för tiden går jag med min roman hängandes kring halsen, en liten minnessticka på min nyckelknippa. Där hänger den tungt och bra. Fast stickan i sig väger ganska två gram så känns det som att jag bär på något stort. Romanen är ju inte färdig, men det börjar bli så mycket textmassa att jag inte vågar ha sparat den på bara ett ställe längre. Så känns det bra att ha den nära hela tiden. Jag tänker mig att det är lite så här det känns att vara gravid. Gå med något på magen, något som växer och gror. Hoppas jag också är klar om nio månader. Skulle vilja börja skriva nästa bok. Och nästa. Och nästa.

1969711_10202604255362106_2021226268_o
Vy av festande folk, 2014. ett klassiskt verk av Malin Lundström.

I lördags hade jag och Fatmis ordnat en överraskningsfest för brorsan hemma hos mig. Tyvärr blev Fatma sjuk men vi andra blåste ballonger, köpte kaka (orka baka) och fixade fiskdamm. Det blev en jätterolig kväll! Tack alla som var med och tack jag själv för att jag är en sån fantastiskt snäll storasyster.

Ansökningshelvetet. Eller himlen egentligen eftersom en ens har möjligheten att ansöka om ca$h från alla möjliga generösa finlandssvenska tanter och gubbar. Men alltså. Det här med ansökningar är en ny värld för mig. En värld jag inte är speciellt bekväm i. Det är också svårt att skriva om ens eget skrivande så övertygande som möjligt när en tvivlar på vad en håller på med typ varenda dag.

Min chef tipsade mig om Yumi Zoumas debut-EP som kom förra veckan nån gång. Och det låter skitbra! Plus ett omslag som antagligen är årets snyggaste.

Idag ska jag tvätta lakan. Idag träffade jag också finansministern. Hon var in på kaffi. En kille som jag gissar var hennes livvakt hade öronsnäcka med telefonsnurrsladd ner i skjortkragen. Ministern hade ett professionellt leende. Jag hatar att tvätta lakan. Jag undrar om hon tvättar sina lakan själv. Kontrasterna i mitt liv idag gör mig lite matt. Men mattheten kan också bero på att jag sova cirka 90 minuter i natt pga dumb i hövo. Först skrev jag färdigt min andra TV-kolumn till ÖT, sen såg jag femton avsnitt Beverly Hills och lästetidningar jag stulit av syrran 2. Fruktansvärt onödigt, men jag var så pigg, vände dygnet totalt i helgen eftersom jag var överraskningsfestsvärdinna.

Syrran åker på praktik till Sverige imorgon och ska vara borta två månader. Som om inte jag hade lite folk att hänga med här ändå :((( Fast, på min vintersemester åker jag och hälsar på henne och på Heidi i CPH. Wohoo!

 

Regler för dåliga dagar

IMG_2411

1. Undvik bildbylines där du ser ut som en påskhäxa (dvs alla). en gotta dig i berömmet för din första TV-kolumn! Nästa vecka tänker jag inte fria i lokalpressen. Tror jag.

IMG_2413

2. Bär färgglatt läppstift för att make up for the fact att du ser ut som Voldemorts röv i ansiktet.

IMG_2414

 

3. Ät vad du vill, speciellt prinsesstårta.

IMG_2418

4. Hoppas på det bästa. ”Det bästa” illustreras här av de friska ungdomarna Beppe, Malin och Marie.