Here comes the bride


Det här är jag i fredags. Var jätteglad och jättefull, för förutom att fira kompisars examen arrangerade jag TYDLIGEN en spontan möhippa i huvudet på mig själv. Eller jag vet inte vad jag sysslade med, men jag sprang runt med en drink i handen och en tiara på huvudet (tack den som gav den åt mig) och visade upp min ring åt alla som ville (och inte ville) se. 


Lördagen förflöt lugnt kan man säga. Dels för att jag inte orkade röra mig speciellt mycket, dels för att jag tidig lördag förmiddag tog beslutet att aldrig mer visa mig bland folk. Pär försökte visserligen säga att det inte var så farligt och han tog ju ändå emot mig hemmavid sen, men jag ställer mig nog lite tveksam till det påståendet. Bästa (enda bra?) som hände i lördags var att syrran Lina som jag hade hängt med i fredags, tydligen hade lovat att komma med pizza åt mig dagen efter. Och hon höll det löftet! Krapula-pide ❤️


I söndags var jag fast besluten att vinna tillbaka lite hausfrau-poäng. Bakade scones till frukost, tvättade lakan (som jag visserligen tvingade Pär att hänga upp), skurade golv och lappade ett par av Pärs söndriga jeans. 

Men nu är det måndag och ny vecka och nya tag och på onsdag är det ny månad och då flyttar jag min blogg! Vart då frågar ni? 

Tja, låt mig berätta en liten historia. Gud skapade världen på sex dagar och på den sjunde dagen vilade han och hann tänka ”nu skulle det ha varit gött med en samlingsplats för österbottniska bloggar så jag kunde scrolla mig igenom söndagen” och Linn Jung hörde honom och så fick SEVENDAYS sitt namn. 

Jag ska alltså flytta min blogg till Sevendays, det var det jag ville ha sagt. Kul va?

Hur man firar en bröllopsdag

Efter att vi blivit vigda på magistraten av häradshövdingen (iklädd mycket trevlig smaragdgrön mantel, den fick mig att tänka på Hogwarts och vem vill inte ha en förnimmelse av Harry Potter på sitt bröllop!?) så tog vi några bilder utanför. 


Det är alltså vigselbeviset i håller i, om nån funderar. 

Sen bestämde vi att gå till Netti, där bjöd våra vittnen på en runda. Blev lite lagom salongs på terassen. Kanske låter lite alkoholistiskt att säga, men jag gillar verkligen den där småpirriga känslan av en cider mitt i veckan. Det det krävs ju att man gör det tillräckligt sällan för att man ska få bästa effekt.


Min telefon ligger inom räckhåll, eftersom det här hade börjar strömma in kommentarer och sms och likes. Vi hade ju kungjort vårt äktenskap (så fjantigt!) på sociala medier och responsen var som en fucking elefanthjord. Väldigt värmande och fint, men också lite förvirrande.

Och så blev alla utom Johan hungriga och vi åkte till McDonalds och köpte allt vi var sugna på; burgare, pommes, mozzarellasticks och milkshakes.


Och åkte hem och åt. Här äter kag pommes med ringen väl synlig. Det här är ju för övrigt en tillfällig liten sak, men den ordinarie kommer nog se ut ganska precis likadant. Jag har gått och spretat med fingrarna ända sen jag lade på mig den. Tycker min hand har åldrats åtminstone tio år i o m den här lilla ringen.

Sen låg vi och jäste vi på maten i varsin fåtölj, läste kommentarer vi fått av folk och bjöd in folk till vårt Facebook-evenemang, som vi skapade i samma veva som vi offentliggjorde att vi hade gift oss. Vi har alltså fest i början av oktober. En ganska avslappnad och fest-ig fest hoppas jag det blir, inte alls så bröllopsbetonat. Ingen vit klänning, ingen dresscode, ingen bordsplacering, ingen trerätters och ingen brudvals.


Sen skickade vi hem Nikko och Julia och sjönk ihop i soffan och tittade på några avsnitt Mia och Klara. Skrattade så vi grät. Delvis för att Mia och Klara är jättejätteroligt, men också delvis för att vi var så glada. Kantele var också glad som ni ser.

Och sen lyssnade jag på poddar och Pär tittade på Opinion Sverige, för hans gamla lärare  har utmärkt sig och blivit riksnyhet.

Och det blev vår bröllopsdag. Jag tycker den var alldeles perfekt och precis dom vi ville och som vi är. Lågmäld och vardaglig och lite underfundig och innehållsrik.

Tjugosjätte maj tvåtusensexton

05:55

Väckarklockan ringer första gången. Halvtimme senare stiger jag upp. Pär sover vidare och i ett kort ögonblick hatar jag honom lite.

07:03

Glömde min plånbok med ID och allt där hemma. Fan också. Får säga åt Pär han får ta med den när han kommer.

08:10

Har svårt att koncentrera mig på att räkna kassan. Blir paranoid att jag ska ha råkat publicera början till det här inlägget redan på bloggen. Dubbelkollar.

09:25

Okej, nu sitter jag på kaffe med mina kollegor och dör av lust att skrika rakt ut: jag ska gifta mig idag! 

Igår pratade vi frierier och hur man utför dem just under kaffepausen och först blev jag lite misstänksam, anar nån nåt…? Det är ändå en liten nära skara människor som redan vet och jag vet åtminstone ett par stycken i den skaran (som likt mig själv) inte kan hålla hemligheter alls. Men alltså skit samma. Frieripratet fortsatte och för-och nackdelarna med giftemål vägdes mot varann. Jag sa ingenting, skrattade lite för mig själv när jag tänkte på vårt torra konstaterande på Messenger att det nog vore mest praktiskt att gifta sig. Visserligen så ingår vi detta äktenskap av kärlek och planen är ju att leva om än aldrig lyckliga, så ganska nöjda, i alla våra dagar. Men det kan man ju göra utan ring på fingret. Så det ceremoniella är ganska oromantiskt för vår del. Vi bokade första bästa tid som passade med mitt jobbschema när vi fyllde i hindersprövningen. Hon som betjänade fick skriva upp tiden på en post-it för att vi skulle komma ihåg. Tors 26.5 15:30 står det med flygande handstil.

Nu ska jag bara klara av dagen utan att ta tag i nån och ropa dem i ansiktet: dagens datum kommer forever vara min bröllopsdag!!!!

09:57

Ska öppna caféet nu. Mina jeans har spruckit lite i grenen märkte jag just. Inte ens när jag ska gifta mig lyckas jag vara hel och ren. 

10:17

Jag hoppas Nikko vaknar i tid. Han hade skickat Snapchats klockan tre imorse. Nikko är vår vigselfotograf och ett av våra två (kanske tre) vittnen. Och min best man. Så klart. 

10:21

Okej, vi blir tre vittnen. Syrran skickade just och bekräftade att hon kommer. Frågade också om hon skulle köpa en stand in-ring från Glitter, tills vi köpt den riktiga. Typiskt henne att tänka på sånt. Bra egenskap, bra syster att ha i såna här situationer. 

10:39 

Tänk om nåt har gått fel med hindersprövningen och vi inte får gifta oss?! Jag dör av antiklimax i såna fall. Fast de skulle väl ha hört av sig tycker man.

10:51

Borde jag ta mer allvarligt på det här? Vi ska ju ändå ingå äktenskap liksom. Det betyder nåt. Det är ganska stort. Är jag säker på att jag vill det här? Vi har ju inte direkt tänkt igenom det hela speciellt mycket. Har känt varandra lite på ett år. Bott tillsammans två månader. Egentligen är det ju vansinnigt. Tänk om jag inte alls vill bara med honom resten av livet?! Måste känna efter ordentligt. 

11:24

Lugn lunch idag. 

Jag irriterar mig ju magsårig på vissa saker med honom. Som igår när han sa att det är irriterande när jag biter honom i armen när han berättar nåt. Då blev jag lite sur. Sen sa jag ju inte att jag blev det när han frågade om jag var sur, för jag insåg ju själv hur löjlig jag var. Dessutom hade jag frågat några timmar innan om jag gör nåt som irriterar honom, eftersom jag vill vara en sån god hustru (looool) som möjligt. Inser nu också att jag är i grund och botten en irritabel människa. Och det finns ingen jag irriterar mig hellre på än honom.

11:42

Okej, glöm vad jag sa om lugn. Kommer vara svettig och lukta potatisssoppa när jag gifter mig. Det blir åtminstone verklighetstroget eller vad jag ska kalla det.

12:38

Nu kom Nikko in. Han är vaken! Han frågade om hans kläder är ok. Jeans och tröja. Samma som bruden kommer ha, sa jag.

13:00

Lunchpaus.

En gammal bekant från gymnasietiden kom in och åt lunch. Fick mig att hänge mig åt  nostalgi och tänker på hur tiden går och bla bla bla. Undrar vad de ska säga när de får höra jag gift mig. Löjligt. De kommer knappast säga nåt alls. Jag skulle inte heller reagera nämnvärt om jag fick höra hen gift sig. Ett glatt jaha typ. Hen kanske redan är gift? Vet inte.

Men ändå. Ändå. Det ääär lite svindlande vilka vägar våra hjärtan kan ta om vi låter dem. För tio år sen gick jag i gymnasiet och drack billig sprit på Nickes hemmafester. För fem år sen hade jag just börjat jobba på AE och var ganska skör. För ett år sen hade jag just börjat prata med nån tomte från Blekinge på Tinder. Och nu, idag, ska vi gifta oss. Ganska trösterikt men också lite skrämmande att man aldrig kan ana hur livet ser ut om ett år.

13:20

Äter efterrätt och tänker konstant ”det här är sista efterrätten som ogift, det här är sista efterrätten som ogift”. Har tänkt så om allt idag. Allt från sista gången väckarklockan ringer som ogift till nu då och efterrätten. Löjligt det också. Inget kommer ju ändra annat än mitt juridiska civilstånd. Chokladmarquis smakar säkert likadant imorgon också.

13:55 

Mamma ringer för vad jag antar är första men inte sista gången. Hon är flunssig och borde inte jobba men jobbar ändå. Avslutningtider. Hon ber oss skicka bilder mellan hostningarna.

14:07

Snör av mig jobbskorna och på mig mina andra skor i kontoret. Nu är jag jättenervös. Nina nynnar nånting vid sitt skrivbord. Jag säger hej då, ses imorgon. Tillägger tyst i huvudet: när jag är gift!

14:57

Har sminkar klart mig. Johan, som är vårt andra vittne, har bjudit oss till hans för att jag ska hinna sminka mig efter jobbet. Nikko är här och ”dokumenterar” hela dagen. Han berättar om festen han varit på och Johan och Pär sitter och pratar om lokaltidningar ich lokalteve. Jag är så nervös att jag hade svårt att få eyelinern rak. Allt känns som vanligt men ändå så ovanligt. Pär säger det känns som skolavslutningen på ettan. Då fick han ett par målvaktshandskar.

15:05 

Syrran ringer och frågar var magistraten är. 

15:15

Kommer på att jag kanske borde ha nån slags bukett. River av ett par häggkvistar först, men kommer sen på jag är lite allergisk. Plockat ett par maskrosor ur polishusets rabatt.

15:25

Alla, dvs vi och våra vittnen Nikko, Johan och Julia, är samlade. Vi går in.

Och nu är vi gifta! I oktober blir det fest. Jag är jätteglad.

#wcw

Varning för marathonlångt inlägg!!! 

Jag tänkte jag skulle fortsätta på kroppspositivism-linjen lite. För att det så här i bikinitider är brinnande aktuellt. 

Jag har fått frågan många gånger nån hur jag gjort för att bli så bekväm i min egen kropp. Och jag önskar jag hade ett enkelt svar. Liksom ”ät tre skedar havregryn varje morgon i en månad”. Men det finns ju ingen mirakelmedicin.  Men en konkret sak VET jag har hjälpt mig skiiiitmycket. Alltså verkligen lyft mitt självförtroende till höjder jag aldrig varit på förr. Nämligen Instagram. 

Ni ba wuuuut, Instagram? Appen? Kim K:s huvudinkomstkälla? Jag ba jepp. Folk (mina vänner och min kära sambo) brukar reta mig för att jag tar mitt instagrammande så seriöst och tja, det är kanske lite smålöjligt men jaha. Insta har gett mig två saker. 

1. En helt ny bekvämlighet inför kameran. Efter att ha postat selfies tillräckligt många gånger får jag inte längre panik av kameror. Jag är inte den mest fotogeniska människa och för en selfie tar jag typ 50 bilder. Men so?! Jag kan vara snygg på bild! Och jag kan vara ful på bild! Utan att bryta ihop av ångest. Jag har, tack vare ett flitigt selfiepostande, lärt mig att avdramatisera hela fotogrejen. Det är jättekul när man lyckas ta den där assnygga bilden på sig själv. Men det är ÄNNU roligare är man kan skratta åt den där asfula bilden. Du äger din kropp och ditt utseende, du hyr den inte av samhället. Du har ingen skyldighet att se ut på nåt visst sätt. Det här har jag lärt mig.

Och nummer 2. Instagram har gett mig bilder på andra juicy babes. Det här är skitviktigt. Jag följer massor av plus size brudar på Insta. Matar jag mig dagligen med bilder av tjocka och snygga brudar så påminns jag också dagligen av att tjock och snygg inte är motpoler. Och min blick på min egen kropp blir snällare. Att kunna spegla sig själv i medieutbudet är så mycket viktigare än vad många tror, speciellt om man är intresserad av kläder och mode. Det är en aha-upplevelse varje gång jag ser en tjock brud i en snygg outfit på Insta. Aha, min kroppstyp kan också bära upp den där looken. Min kroppstyp kan också se snygg ut i bikini. Fram till internet kom såg jag aldrig något som ens påminde mig om min egen kropp i modesammanhang. Jag var utesluten från nåt jag verkligen var intresserad av. Men nu känner jag mig som en i mängden! Låter kanske konstigt att det ska vara nåt positivt men i det här fallet är det faktiskt det. 

Och därför, för att det ändå är #wcw (woman crush wednesday) vill jag tipsa om några av mina favoritkonton på Insta. Alla bilder är från respektive konto. 

@emmisnicker

@taneshaawasthi

@nicolettemason

@babe_ebba

@gabifresh

@nadiaaboulhosn

@tessholliday

@flossylox

@misslauraleej

@denisemmercedes

@luziethan

@yourstruelymelly

@audreylittie

@cassklatzkow

@palomija

@ylvahoward

@mayralouise

@curvycampbell

Ni ser!!! Så mycket snygga, stora brudar out there. Och det här är bara ett urval. Om ni börjar följa dem kommer det dyka upp mer och mer kroppspositiva  konton under dina förslag. Sen är det bara att börja scrolla och hoppa från konto till konto. Följ dem, likea dem, vänj dina egna ögon att se på stora kroppar som normala, snygga och fashion! 

Två populärkulturella tips

Jag har rest med tåg, buss, flyg, taxi och tunnelbana de senaste 48 timmarna och två saker jag har fördrivit tiden med i alla dessa färdmedel vill jag nu tipsa om.

Den här podden, Lundellbunkern, har jag tjatat om om att alla mina bekanta de senaste veckorna. Idén är enkel: tre journalister (plus gäster ibland) läser alla nummer av gamla tidningen Pop och pratar om det (och om 90-talet och om indiekulturen då). Ett nummer per avsnitt. Ett avsnitt om dagen måndag till fredag.  Jag läste ju aldrig Pop och mina minnen från 90-talet är mest snöblöta vantar i skolkorridorer och fiskpinnar och gräddfilssås. Men ändå! Har man nånsin varit lite indie, eller i alla fall försökt vara, även på det tidiga 2000-talet, så har man ju alltid sett upp till allt de här 90-talsmänniskorna som uppfann indien på nåt sätt. Eller uppfann och uppfann, men när jag var 15 och storögd och lanttis var de här 30 och världsvana och blasé. Så förutom att det är bra™ kultur journalistik så är det lite skönt att höra att de inte heller var så jävla coola. 


TV-serien The Path på HBO Nordic. Vet inte vad jag mer ska säga än att första och hittills enda säsongen finns tillgängligt och att det är riktigt bra. Bra skådisar, bra manus. Bra bra. Handlar om en flummig weedluktande sekt och människorna som tror och tvivlar i den. I korta, korta drag. Religiös extremism, speciellt amerikansk sån, är i min topp fem intressanta ämnen på tv. 

Skrivkursen då? Jo, den är ljuvlig. Ska berätta mera sen. Kanske. Nu ska jag sova.

What a time to be alive!


Just nu, när jag skriver och publicerar det här sitter jag på ett flygplan! I luften! Mitt emellan Helsingfors och Stockholm. Inte nog med att mänskligheten* uppfunnit en maskin som flyger och vi är så vana med det** att de måste visa tecknad film på skärmarna och bjuda på kaffe då att folk inte ska bli uttråkade, inte nog med det men nu kan jag mothafucking sitta och blogga här ovan molnen. Vi är myrsteg från Jetsons, folks!

Jag inleder förresten en ny skrivkurs i o m med detta Stockholmsbesök. I ett år framöver ska Monika Fagerholm handleda mig genom skrivandet – och livet kanske, vem vet. Är himla glad för det. Just nu känns det som att jag nog ändå kanske har den där romanen inom mig, nåt jag tvivlat på ganska länge.

Ja, men egentligen ville jag bara blogga för att jag kan blogga. I lufteeeeeen!!!

*= är det inte konstigt hur man, när det gäller uppfinningar och framsteg räknar sig själv till ”mänskligheten” och tar lite cred, samtidigt som man, när man pratar krig och frågar sig vart samma ”mänsklighet” är på väg stället sig vid sidan om?

**= jag är så inte van…

Efterlysning


Jag samlar ju som bekant (kanske?) på Lotta-böcker och nu börjar min samling så småningom vara komplett. Men! Jag saknar dessa två – Det ordnar sig, Lotta och Alltid Lotta
Jag vet ju att ni är flera som samlar och flera som har gömda och glömda boklådor på vinden. Om dessa två böcker ser bekanta ut, eller ni råkar sitta på ett par dubbletter så är jag intresserad. Mycket intresserad *visar diskret på sedelbunt i fickan*. 

Finnschlagers finest

Såg på Kugges blogg att hon led av lite post ESC-blues och det där känner jag ju igen. Ni kanske tror att jag helt slutat bry mig i ESC eftersom jag i år varit knäpptyst angående det. Inte redan i december börjat hypea Albaniens bidrag, eller vem det nu är som väljer först nu för tiden. Jag har inte helt slutat bry mig, jag nördar mig gärna i statistik och historik och skvaller. Och jag är fortfarande knivskarp när det gäller att förutse vinnaren. Jag brukar säga att jag känner en darrning i ryggraden när jag hör vinnarlåten. I år darrade det för Ukraina. Kanske lätt att påstå att man visste nu med facit i efterhand, men ni kan fråga Pär fast. Jag spådde ukrainsk seger flera dagar på förhand. 

Men jag har faktiskt lagt av med den värsta hysterin. Två år i rad nu har jag inte hört ett enda bidrag på förhand. Det är inte ett falande intresse, det blev bara så mycket prestation för mig. Och när jag inte kan göra något till hundra procent så gör jag det hellre inte alls. Jag räds medelmåttigheten på ett sätt som fick min förra terapeut att fråga om jag är en s k underachiever. Minns det som en aha-upplevelse med bitter eftersmak. 

I ALLA FALL, Eurovision ja. En grej som jag ofta gör fortfarande, trots att jag inte nördar så mycket längre, är att hålla en Eurovision-tematisk frågesport under Eurovisionveckans infokaffe. Vad är infokaffe you say? Det är en slags morgonsamling vi har varje fredag på jobbet. Oftast har vi nån slags tävling. Okej, så förra veckan hade jag en slags frågesport då. Tänkte jag kunde visa den här, så kan Kugg-Michaela och andra som sörjer ESC 2016 göra den. Man kan göra den på två sätt. 


Här är spelplanen, design jag. Ni kan ju printa ut den, det bjuder jag på. Man kan, om man är riktigt pro, skriva ner vilka låtar som tävlade för Finland vid de utmärkta årtalen. Vissa är kanske lätta, andra desto svårare. Eller så gör man som vi gjorde på infokaffe; man lyssnar på de tretton låtarna på den tillhörande playlisten och försöker gissa sig till vilken som hör hemma när. 


Listan, varsågoda! 

Och här hittar ni facit. Mycket nöje! Nu ska den här under achievern ta en pollenlur, dvs den tre timmar långa tuppluren man tar på eftermiddan vårtid för att orka leva som pollenallergiker.